Hemliga klubben

Mer Poetry Slamövning som jag kan kosta på att dela med mig av:

Det finns de som samlas på kvällen runt ett bord
där alla är beslutna om att tala tills allting kommit ut
Dit alla ska få komma in och de flesta faktiskt går
Aldrig kommer åter men syns ibland ändå
Att samlas i kring ljusen och kaffet ska va på
Alla ska få plats, komma in och stiga på

Det är i källarna det händer på kvällar, vissa dar
Vuxna karlar gråter och unga tiger still
och hålla andras händer som man aldrig förr har känt
De äldre har vatt nyktra så länge du har levt
Ändå kan vi tala om liknande problem
Här är farmor, bror och far
Inte med varandra men ändå lite så
Här sitter konstnär och en mat-tant i samma båt
och predikanten som är sur och lite satt
och studenten i kemi som allt för häftigt rullat doktorshatt

Alla är de med i samma stora klubb
De delar sin sanningar, en del av det är ljug
man ljuger för varandra man yrar på i grupp
Man blottar sina leverne i samlad trupp
Ibland blir det snett och lika ofta rakt
Men ingen klandrar någon
när man dyker upp
och ibland är det högtidsstund
När någon klarat måna'n ut eller kanske flera år
Det är värt att fira i allt annat än sprit
För det är ju precis därför alla kommer hit

I gemenskapen i källar'n
där alla håller hand
där alla läser bönen som alla redan kan
Man är tacksam över livet
tolkar gudsord på sitt eget vis
Läsa text från Stora Boken
en dag när det är kris

Såna rum som finns i staden man inte trodde fanns
för Malmö är ju stenhårt och fullt av dekadens
En del de har slatt knut på sig själva och sitt liv
Klantat sig på konferens
och firmafest med trams

Ingen trodde nog att det nånsin skulle gå
Det finns så många koder, så många lögner man kan se
Många är så krokiga att sanningen blitt sne
En del är olycksbarn och andra har fått spö
Men kanske är det bättre än att lägga sig och dö

Det slutar med att sitta i värmen av ett ljus
för alla dem som sladdade på liv i sus o dus
Nederst, ner i källarn på vanligt hyreshus

De som var så fula på en parkbänk någonstans
de som gömde flaskan i handväskan på dans
de som levde ganska dubbelt
droga', ställde till med trubbel
De svek sina kära
de som flög för nära
alla de man aldrig ser
och de som bara ler och ler...
Vilken lögn, vilket ras
vilket jävla förbannat knas
Sånt slöseri
med energi

Om dit är där du har trillat ut
Och inte kan få till något slut
kan du inte sluta och stilla dig ett tag
om inget annat hjälper och du behöver nya tag
Gå då till den stora, varma famnen
gå till klubben där ingen nämner namnen

(-Sschsssssss..!)

Storstadslianer

Jag har börjat fundera på om jag kan skriva nåt som passar till Poetry Slam. Ni får ta del av ett försök:

Jag tänker på vad de säger om min roll
Alltså; vem jag är i förhållande till folk
Vad de säger till mig om hur jag har agerat
vad jag har sagt och vad jag har planerat

Ibland ser vi inte samma sak
Ofta blir jag förvånad, försöker ju va rak...
Vad ser de i mig som inte jag kan?
Jag gör så mycket för att vara sann, sann, sann

Kan det kanske vara så
att det jag, jag som minnts fel?
Om jag minns nåt annat vad minns jag då?
Skulle jag minnas rätt om jag bara var hel

Det viktigaste av allt är att när jag är här, hemma hos mej själv så minns jag tydligt
Vad jag gjort. Vad jag sagt, om det vart syrligt.

Alltid i relation till någon annan. I bland den lille följeslagaren,
han som är min son och bästa vän.
Det är det närmaste mig själv.
Vad han minns vet jag inte än,
han är så ung, det visar sig sen

Men vad jag vet är, att det du sa till mig i kväll,
Allt du anklade mig för under hot och skäll
Det du sa jag hade sagt, lovat, prisat och svurit.
Är inte vad jag minns jag sa så det är klurigt

Att man kan stå i samma rum och tro att man har ett samtal om samma grej
Du tänkte nåt annat till exempel att du ville ha mej.
Jag tänkte på... min son, mitt arbete eller på mina egna inre drakar
på hundvalpar, på ponnysar och på hur gott glass smakar

Jag tänkte heller inte på vad jag sa. Jag bara sa det rätt ut.
Och du hörde vad du ville höra och du blev nöjd till slut
Det trista är att resultaten blev rätt olika
Men det är skönt ett tag att slippa stå och skrika

Nu måste jag lämna dej och sticka
Jag är inte bara mamma jag är oxå en flicka
Jag måste få gå min väg och vara bland allierade kvinnor.
Vara i flocken av andra lejoninnor

Jag måste hänga med folk som inte vill ha något
De som inte anklagar mig för nått brott
mot nån slags hedersetikett
för att jag torkar mig på fel servett

De som öppnar kylen och säger; vad kan vi göra?
och sen lagar pasta med bacon i röra
Och vi äter och dricker vin och röker på
Pratar om livet, kärleken och ser det från en annan nivå

Jag ska tala om hur det ska skötas:
Du måste sluta vilja ha någonting om vi ska kunna mötas
Jag ger inte på beställning, jag ger inte ens på grund av skuld.
Då ger jag ingenting och du kallar mig elak, dum och stum.

Jag kommer att förfulas i din gyllene bur
Det hade väl varit tråkigt eller hur?
Jag kommer bli en krokig och stel varelse när jag tuktats länge nog
Jag få måste gå fritt. Jag är ett vanligt djur som måste ha sin skog.
Och jag parar mig under mina egna skov

Jag är varken bruks eller till slakt .
Jag är ett sällsynt vilt som förökar sig i egen takt
och jag fridlyser mig själv som ett vilt med klövar
som släpper sin spillning på den egna stigen jag strövar

Du kan inte betala för vad jag ska säga heller
Vad jag än tycker eller hur jag ställer
min statusrader förblir grova och min stavning den är dålig
Grammatiken rent av undermålig
Min själ ligger inte på Blocket och du kan inte lajka nåt av det jag säger

Om du tar mej med ut om kvällen
Bjud mej inte med på så fina ställen
Jag kanske får för mig att lämna mitt i maten
Efter att jag och hundarna har slickat rent på faten

Då kallar mina storstadslianer
och jag måste sticka ner på Möllan med mina kumpaner
Jag verkar nog ganska söt men jag bits ganska illa
Jag är rastlös och har svårt att sitta stilla
och inget staket är stadigt nog att stänga inne en myt
Nu är det jag som drar hem till mitt grävlingsgryt.

Att sy igen sår med trubbig nål

Det är en sån där dag full av tacksamhet. Som följer på en sån där dag full av ångest över mig själv och allt jag är. Jag har absolut ingen aning om varför det är så, alltså varför det ena följer på det andra med sån våldsam kraft. Det är inte ens säkert att jag vill veta.

Idag började dagen tidigt. Jag gick upp och förberedde den lille sonen för skolan och hälsodagen på Kockums Fritid. Tidigare än vanligt kryssade vi över flerfiliga gator fram till de mindre och säkrare mot hans lilla skola på Sofielund.

Det gick bra att komma i väg och vi kramades och pussades när vi skiljdes och jag kittlade honom på kinderna med min fårpälshalsduk.
På vägen hem översköljdes jag av känsla av tacksamhet. Bara så där.

Behövde köpa mjölk till kaffet på vägen hem och bestämde mig för att gå till den vanliga lilla kvartersbutiken och handla. Tänkte på killarna som jobbar i den dygnsöppna butiken, så trevliga och tålmodiga de alltid är oavsett tid på dygnet eller vilken typ av kund som jävlas med dem. De hanterar paket, håller rent och ordning bland hyllorna. De är alltid trevliga även om det är på ett stressat vis. Märk väl: dock alltid vänliga och leende.
Massor av kunder kommer till deras butik under alla dygnets timmar; dricker kaffe och nypressad juice, köper tidninggen, nybakat bröd, cigg, snus, Rizlas, folköl och chips.

På lördagar kommer vi alltid och plockar en påse lösgodis och ett köper Kinderägg till. De är verkligen duktiga. Kanske för att de har drömmar om någonting annat i livet. Men de sköter den lilla butiken exemplariskt under tiden. Det ger mig glädje.

Fylldes av tacksamhet oxå mot andra tidiga personer jag passerade på vägen hem från skolan. Jag kunde möta blicken från alla människor med mildhet, kärlek och överseende. Jag skrider fram sån nån sorts upphöjd och helig drottning på Nobelvägens sidogator.

Ingen avgasdimma, inget skräp och ingen hostande buss kan solka min sköljmedelsdoftande tacksamhet i dag.

Varför? Undrar jag en kort stund. Varför följer i princip alltid en sån här dag på en smogsvart? Varför, varför, varför måste det vara så? Är det rätt, är det fel? Sen stoppar jag mig med min egen milda bestämdhet. Det lönar sig nämligen inte att grubbla vidare på. Det är bara att go with the flow. Är jag tacksam så är det fan så mycket bättre och behagligare än att vara full av hat och ångest.

Men det pendlar stort. Så jävla stort att jag vacklar. Jag vinglar och stukar fotleden. Likförbannat som alltid, lindar om benet. Smörjer med salva dagen efter och är helig.

Att tvingas förvalta så oändligt mycket ångest. Den där skrällande, tomma ensamhetskänslan som aldrig tar slut hur mycket jag än slösar på den. Självhatet är så grundmurat. Sveket svider i hela kroppen, är lika stort som mitt eget skinn. Jag antar att det alltid kommer att vara så och det suger verkligen. Jag vill döda det, kasta pilar på det, genomborra det med trubbiga nålar och mala skiten i köttkvarn. Men det går inte. Det är ingen opererbar kroppsdel. Det är tanken och själen som felas så in i helvete.

Idag råkar dock vara en dag av tacksamhet. Av någon anledning. En anledning jag inte måste grubbla över.


(det är min egen teckning överst)

Förövarens dåliga minne

Du vet inte vem hon är. Du känner inte igen henne. Du ser henne inte i mängden. Hon är bara en av hundratals ointressanta ansikten.
När du plötsligt, en av alla de hundratals gånger som ni stått bredvid varandra i vardagen, råkar känna igen henne tittar du förvånat upp. Uppriktigt förvirrad : var har jag sett henne förut? Du råkar lyfta blicken precis när hon står nära och du stirrar rakt in i hennes ögen. Dina ögon är syra i hennes. Hur vågar du tränga dej på? Efter allt...
Hon förbannar sin nervositet. Sin litenhet, sitt patetiska : hejhej...! Hon kramar hjärtat i handen, hårt. Önskar att det växte ut klor i fingrarna inne i fickan. Bryter blicken, låtsas inte intresserad medans hans blick dröjer kvar. Önskar att han slutade.
Men du undrar bara; hur hon kan se så bekant ut? En så ung och ovanlig kvinna jämfört med dig. På vilka vägar känner du henne? Det är bara det du tänker. Det andra har du nog suddat ut. Det betyder inget. Det finns inte.

Hon har å andra sidan har redan sett dig, registrerat dig, gråtit ilsket över att du fortfarande lever. Kämpat med att sudda bort din betydelse och tvättat sina kläder, länge, länge. Hon såg dig så fort du närmade dig. Hon visste med en gång vem du var. Hon kände fasan över att återigen behöva finnas i samma rum som du. Hon kände din doft på långt håll. En inre varningsklocka vibrerade så fort du ens närmade dig kvarteret.

Så, du är registrarad. Fast det var så länge sedan. Och det att du inte vet vem hon är. Att hon trampar i dina yttermarker, mjukt som en katt. Att du ännu inte lagt märke till henne.

Hon vet var du bor. Hur du klär dej. Hur din ansiktshud ser ut, dina glasögon, din blick. Färgen på din iris. Hon vet hur du andas. Hur du andas när du talar. Hur du för glaset till munnen, hur du diskar det efter dig. Hon vet hur du hänger dina handdukar. Hur dina skor står i hallen. Hon vet en hel del om dej. Det är bäst så.
Sen hon såg dej, har hon fasat, darrat, minnts, repat mod och förberett sig.
Hon har gömt vapen i buskarna och tagit djupa andetag.

Men du slår inte till. Du vet inte att hon finns. Du minns inte vem hon är. Än. Hon är ingen person för dej. Hennes varande betyder inte något för dej.
Du är ett ärr på hennes kropp. Ett häxmärke du bränt in själv.

På nätterna sitter hon i sin nya vargflock och vakar. På klippan, i månljuset, ovan trädtaket. Ovan hela skogen. Saliven dryper ner från hennes tänder. Du kan komma nu. Du kan komma. Den här gången dräper jag.

Kom i håg att dö

Hieronymus Bosch, Sofielund

Varje morgon tar jag min son till sin nya skola på Sofielund, den skamfilade stadsdelen. Varje dag klockan kvart över åtta promenerar vi Hasselgatan upp, passerande beroendeenheten som ligger där.
Varje dag när jag lämnat barnet i skolan på granngatan möter jag samma gubbe, på väg till nämnda instans. En gammal narkoman. Levande dock. Inga tänder ger insjunken mun i ett ansikte överdraget med tjock, gulsotsfärgad uteliggarhud. Grå ögon utan glans, stora, i ansiktet som en gång var en persons, varje morgon släpar han sig fram i en skuttande och hoppande skritt i otakt. Han suger på sin cigarett som ett litet barn suger livselixiret ur sin mammas bröst.

Ciggen verkar vara den sista avgörande och tillåtna drogen han måste ha för att verkligen klara att gå den där sträckan till metadonet. Varje morgon. Handens läge lämnar inte munhöjd, det kostar för mycket i energi och i balansgång. Varje steg, ett bloss. Det är svårt men det går. Han skuttar trottoaren fram i en gång utan flöde. Han har sina tomma ögon fästa i fjärran, de spärras upp när han drar in. Han förflyttar sig framåt mot Subutexen. Varje morgon. Samma stapplande haltande, samma otaktiska töltande, samma läderhuvud, samma tag om cigaretten, samma stora, öppna, själlösa ögon. Som ett nyfött barn. Som en annan sort. Som är kär i livet.

Detta är den stående bilden i en daglig promenad med möten av många, skiftande individer. Föräldrar med Christianiacykel, banklån och fast jobb på redaktionen, medelklassinvandraren, konstnärsfamiljerna med småbarn, aktiva missbrukare och deras möten i morgonen, boende pensionärer, zigenare, somalier, svennar, juggar, skolbarn, tonåringar och deras fäder... de finns och jag finns.

I bland vill jag tro på en gud. Det är vanligt bland såna som mig. Då vill jag stanna i tanken att en gud har sett ut den där skolan till min son av en rad olika, bra anledningar som jag kan gynnas av bara jag är närvarande och vaken.
Den där gubben som varje morgon uppenbarar sig för mig som en Hieronymus Boschängel frambringar budskapet med skrällande cymbaler och på pergmanetrulle och guldkalligrafi: MEMENTO MORI, Jenny. Kom i håg att dö. Kom i håg att du är levande bland levande.
Kom i håg att du kan bli som jag, den gula Hieronymus Boschängeln. Bli helst inte det för dina barn kommer att hata dej och du kommer förstöra rätt mycket för dig själv. Så forsätt kom med ditt barn i skola så mycket i tid som du bara kan. Det är bara att fortsätta. Alltid fortsätta.
Amen


(jag rekommenderar läsaren att själv bildgoogla på Memento mori, och dö en smula)

Än avlusas det i barnrikehusen på Nobel

Ur ägget en gnet, en nymf: en lus

Kamma luskam i torrt hår. Olja ska sprejas och sitta i en kvart. Sen ska det tvättas ur igen med schampo. Kanske hade det kunnat tvättas ut med stark lutlösning men det försöker vi inte med här. Får sova med handduk på huvudkudden ett tag i stället. Sen en kamning till så lössen halkar ur och äggen lossnar och fastnar i kammen.

Mycket skönt tycker nog de flesta vuxna att det är att sitta och kamma sig själv med den där lilla tättandade kammen. Barnen somnar under handkollen fast flyr kammen.

Jag har sett sammanlagt två löss och några få ägg i sonens huvud och har tagit en ledig dag för att utradera krypen. Köper håroljan på apoteket. Fångar in den bråkiga femåringen och utför proceduren. Snaggar honom med kökssaxen. Skönt. Han får springa ut på gården i bara kalsongerna med en dammvippa i handen och skaka av sig hårstråna. Sen vilar han ut i soffan och kollar barn-teve medans jag river upp varenda kudde, täcke och filt vi har i bruk. Kapslar in i plastsäck. Tvättid på söndag.
Alla kuddar, fibertäcken och bäddmadrasser hänger jag ut på piskställningen med åtta decennier på nacken, den står utmärkt bra, fast det är inte så många som piskar mattor här längre. Vissa har köpt självgående dammsugare. Nålar fast lapp på bäddmadrass: "Vädras p.g.a. LÖSS. Värt att tänka på innan man snor". Ingen snor nåt.

De hänger där hela dagen och i kvällningen plockar jag in dem, väldoftande och genomluftade. Det gör mig lugn. Lägenheten är dammsugen och avtorkad. Mitt halvmeterlånga hår är mycket oljigt. Det dyra eko-schampot som annars räcker i ett år har bara lite kvar i botten.

På femtitalet hällde man DDT i barnens hår när de fick löss. Föll de väl av som mjällflagor. På grund av giftet blev nymferna resistenta. Nu är vi tillbaks i kamning och mekanisk borttagning igen. Bra på ett sätt för medlet vi fick luktar inget och har bara två ingredienser. Det ena är olja och det andra är inte DDT. Det är meningen att lus, gnet, nymf och ägg ska tappa fästet och följa med i kamningen. Känns bra men är förbannat kladdigt. Får man ta.

De levnadskraftiga krypen är borta nu men lever kvar i nån annans hårbotten. Nån stans i stan. Kanske nånstans i ett flygplan till ett annat land. Får de åka ut och resa. Se världen från någons skalp.

En historisk reflektion jag haft hela den här nedlusade dagen: På barnriketiden kunde mamman inte googla "huvudlöss" och få fram en massa informativa doktors- och självhjälpssidor med handfasta tips.
På den tiden. Ja, vad fagerlund hade man gjort? Avlusat en efter en och hållt dem utomhus resten av dagen när man städade rent? Då, när fler än två per rum, inklusive köket räknades som trångbott. När den minste låg i byrålådan och ungarna fick gå ut hela tiden för att det inte fick plats att leva ut allt i samma rum.

Lössen blir vi aldrig av med. Hur stort vi än bor eller hur förfinade vi tycker oss vara. Det avlusas precis lika mycket på Bellevuegården som här, i gamla Barnrika på Nobel.


Nä, okej, Barnrika ligger kanske lite längre ner på Nobelvägen, i de gula tegelhusen med röda fönsterkarmar. Men mitt hus närmare Nobeltorget byggdes i samma tid, för samma slags folk.

Tänker på författaren Mary Andersson har skrivit om livet utifrån Barnrika på Nobelvägen i Malmö. Den mest kända av hennes böcker heter "Dåliga mänskor" som sedemera gjordes om till musikal med Mikael Wiehes hjälp. Spelades på Malmö Musikteater. Kultur sprungen ur barnrika på Nobelvägen. Vi finns här också. Och vi finns här än.

Love
Unge springer av sig hårklippet på gården i hållandes en rosa dammvippa.

the perfect boobs (o)(o)

Hittat på Facebook:
The normal boobs ( . )( . ), the silicone boobs ( + )( + ), the perfect boobs (o)(o) Some boobs are cold (^)(^), and some boobs belong to grandmothers \./\./And let’s not forget the very large boobs (o Y o), and very small boobs (.)(.), and lastly the asymmetrical boobs (•)(.). We love them all!. Post this message on your wall and say ┌П┐(•_•)┌П┐ to breast cancer. Save the boobies !!!

A World in Colors

The queer and the crooked
the crooked and the queer
The crooked and the square makes a queer
the skewed and the square
put queer in square
I go queer with the crooked
and the square is a queer

A queen
is queer
and square
is skewed

deconstruct
conduct
re-make
create

I'ts all right

Sjunga tuttens lov

dofsing, fettkudde, napp
badanick, badabomb, vattenmelon
liljekulle, häckande svala
Hallontopp, silversopp, rosenknopp
mjölsäck, ratta på patte
tutte, gose, mumma
matcentral, dämpare, kudde
slängpatte, spene, skinnsäck
hylla, bulle, baddare
brö', fläskpendel, lök
S i l i c o n V a l l e y
behag, byst, krock-kudde
kanna, boppe och pressat lingon

puppar som guppar
smultron som läcker
snuttar som tröstar
bullar som värmer
som eggar
vaggar
matar
skaver
hänger
slänger
stramar
putar
spänner

göms och glöms
fjättras och späks
hyllas och smeks
älskas och hatas
avundas och beundras
skrämmer och skämmer
förirrar och hetsar


-sjunga tuttens lov...

Fire walk with me

Jag läser deras böcker. Jag lyssnar på deras skivor. Tittar på deras filmer. Kläder. Möbler. Skulpturer. Vänkretsens alster.
Jag sitter på en väns konsert och lyssnar. Ser ut över publiken, alla är där, vännerna, kompisarna, gänget, bandet, ligget, exet. Alla kreatörer, konstnärer, musiker. Blir berörd. Som ett duggregn faller musiken.
Tänker; vi borde skaffa hundratals avkommor! Vi borde befolka världen! Vilken bra värld det hade blivit! Civilisationen skulle ta ett jättekliv framåt mot ett högra varande.
Ja, känslorna kidnappar tanken...

Men vi har inte många barn. Vissa har ett. På sin höjd två. Det är synd. Men det finns inte tid eller energi över till fler. De som fötts är viktiga guldägg.

Hoppas vi överlever som släkte. Konstnärerna. Fostervattensprov, DNA-teknik. Hade jag fötts då? Hade han, hade hon?

I ett totalitärt samhälle hade vi varit fängslade, arkebuserade eller försedda med munkavle hela bunten. Men nu är det som tur är inte så.
Möjligtvis rensar vi ut en del skeva genier för framtiden. Ett putsat geni vill man inte ha. Typ American Psycho... Vet inte om det är bra?
Lyckopiller och kryckor blir för all del överflödiga i Det Perfekta Samhället. Men utan skevheten, utan glappen... Mindre konst? Mindre känslor? Bra eller dåligt?

Då finns i alla fall inte jag och inga som jag. Jag vet inte om jag vill ha en unge som jag. Eller jo. Jag vet ju vad en sån unge behöver. Det jag också behöver.
Menar verkligen inte att vissa måste lida sig igenom livet. Men utan de som har en tunn hinna till vansinnet och de som hoppar rakt in i kaos som ser världen i färg och som låter atmosfären och luften fräta på den hudlösa kroppen och sen har gåvan att transformera tanken i fysisk form. Eller i dikt... vad fan är vi då? Ingengören skriver inte dikt. Men det gör den förrykta.

Målning: Blir du lönsam, lille vän? av Peter Tillberg

My statusfuck

My statusfuck was his mercyfuck
and my mercyfuck was the other guys statusfuck
Your comfortfuck was my statusfuck
His lovemaking was my comfortfuck
and that guys lovemaking was my mercyfuck

Fuck-fucketifuckfuck
Wtf?
Ftw.
I do. I do.
Fuck it.
Fuck on.
Fuck-fucketifuck

Att framkalla flow

Jobbat heltid en period, haft noll tid eller ork över för kreativt skapande. Men nu är det slut med brödjobbandet för en vecka.

Jag förbereder mig för flödet.

Ordbehandlingsprogrammet är öppnat. Musiken är på. Två muggar kaffe. Cigg i fönstret. Ingen mat. Jag sitter i soffan och rycker ut hår med den nya pincetten. Det är på gång. Måste bara landa. Måste flumma runt. Ha tid att sjunka ner, sjunka in. När plockandet är klart är jag redo. Nu är det läge. Det pirrar i fingrarna. Japp. Nu öppnar jag kranen.

We go trip-hop i ett bedövat nirvana...

Vi har lyricbattlat igen, Dojjan och jag. Nu var reglerna: Vi översätter samma låt och ser hur det går. Det var nästan helt och hållet mitt 'fel' att det blev låten Karmacoma av Massive Attack... Inte så lätt. Hip-hoplingot, rimmande, ordsnickeriet och de briljanta syftningarna inbakat i en och samma delikata musikaliska kaka. Men vi vågade och vann! Pär Svensson, översättare till vardags, hjälpte oss att välja ut vilken av våra föreslagna låtar det skulle bli. Han har också gett ett glimrande fint gensvar, hatten av...

Läs våra svenska varianter på låten och våra gensvar här nedan:

Originalet:
-som You Tubevideo med märklig video:
http://youtu.be/Vi76bxT7K6U

Originaltexten av Massive Attack:

Karmacoma

You sure you want to be with me
I've nothing to give
Won’t lie and say this lovin's best
Leave us in emotional peace
Take a walk, taste the rest
No, take a rest

I see you digging a hole in your neighborhood
You’re crazy but you’re lazy
No need to live in a lean-to
Your troubles must be seen to seen to
Money like it's paper with faces i remember
I drink on a daily basis
Though it seldom cools my temper
It never cools my temper

Walking through the suburbs though not exactly lovers
You’re a couple, 'specially when your body’s doubled
Duplicate, then you wait for the next kuwait

Karmacoma, jamaica' aroma (x4)

You sure you want to be with me i’ve nothing to give
Take a walk take a rest taste the rest
Take a walk take a rest taste the rest
Take a walk take a rest a taste of rest

Don't want to be on top of your list
Phenomenally and properly kissed
We overcome in sixty seconds
With the strength we have to together
But for now, emotional ties they stay severed
When there’s trust there’ll be treats
And when we funk we'll hear beats

Karmacoma, jamaica' aroma (x4)

Deflowering my baby, are you my baby mate
I must be crazy, see i'm swazy
Digging a hole in your neighborhood
You're crazy but you're lazy, must be lazy

Don't wanna on top of your list
Monopoly and properly kissed

Deflowering my baby, are you my baby mate
My baby
Deflowering my baby, are you my baby mate
I must be crazy, you must be lazy

Karmacoma, what?, jamaica aroma (x4)



Karmacoma fritt översatt av Dojjan

Är jag något för dig tror du,
vad har jag att ge?
...Det finns fler än dig jag vill ha,
bäst för oss? Ska jag tro det?
Kom vi går, ska du ha?
Nej, låt det va.

Jag vet du bygger bo för nån att flytta in,
så galet, om jag är valet.
Kan inte va ditt stöd, din bas,
ditt bagage för tungt, varning för ras.
Du köper dina droger för pengar som inte finns
och spriten är min dagsrutin,
men inte samma verkan kvar,
aldrig samma funktion kvar.

Snubblar längs med vägen, stöttar i alla lägen.
Går hand i hand, i drogat rus hittar de balans.
En spliff till, allt står still, käftas lite till.

Strul som vana, bedövat nirvana.

Är jag något för dig tror du,
vad har jag att ge?
Följ med mig, ska du ha?
Bara ta..
Kan inte va den enda för dig,
det passar inte, passar inte mig.
Vi har det bra som vi har det nu,
...jag stöttar dig, mig stärker du.
Inget mer, kommer inte att bli kär ändå.
Får ju nått, så var nöjd,
dunk i sängkarm på sin höjd.

Strul som vana, bedövat nirvana.

Vill ta dig nu så kom hit, vad gör du med mig babe?
Samma sak igen, tänka efter sen.
Flyttar in i ditt bo för inatt.
Så galet, att jag valet, det är galet.

Vill ta dig nu, vill ha dig, du är väl min inatt?
Nu inatt.
Vill ha dig nu så nära, vad gör du med mig babe?
Det är galet, att jag är valet.

Strul som vana, bedövat nirvana.



Jennys gensvar:
Dojjan, jag utropar dig som vinnare. Som innan har vi våra olikheter. Inspirerande. Du håller dig till texten, jag flummar ut. Men du har verkligen gnuggat geniknölarna och har hittat massor av fina och perfekta formuleringar. Gillar jättemycket: bedövat nirvana (klockrent o så likt originalet karmacoma), Så galet, att jag valet, det är galet (crazy but your lazy...) samma sak där, och spriten är min dagsrutin,
men inte samma verkan kvar, aldrig samma funktion kvar (I drink on a daliy basis... but it never cools my temper...) Kom vi går, ska du ha? Nej, låt det va (take a walk, take a rest...) Ja, du har verkligen manglat hjärnan, det märks. Jag har kanske varit latare och hittat på efter hur jag tolkat innebörden. Som vi för övrigt verkar ha tolkat mycket lika.
Själv tolkar jag låtens innehåll som om det är en kille som sjunger till tjejen han träffar. Hon vill lite mer men han är för förvirrad och ur balans för att föra förhållandet vidare. Han vill ha henne nära och ha sex, men det är inte känslokallt för det.
Samtidigt måste ju påpekas hur jävla svårt det är med hiphopstilen, lingot, ordvrängeriet och så vidare. Men det har du löst. Speciellt som varken du eller jag är några hip- eller triphoppare på heltid.



Karmacoma fritt översatt av Jenny

Utan tankar

Gudlös och fruktlös, saknar koll
en rullande boll
Jag e på rymmen från mig själv
ta det lugnt, de e chill, du, stanna till

Du gräver ner dej i kärlek, jag åker slalom runt fallgropar
du kickar på tryggheten
Tjej: jag tänder på snyggheten
Du sa: du vill att jag ska bry mej
enda jag kan lova -vill ha dej -ska ta dej
på krogrunda på stan, jag bjuder
Jag dricker som en bottenlös
Vilken jävla Hedenhös! (tös)

Åh, förortsromantiken gör dej ju besviken
Full igen, utan en spänn
Celldelning; mental nivå, de e trubbel

Refr:
Utan tankar, med en kropp som berör x 4

Gudlös och fruktlös, saknar koll
en rullande boll
Ta det lugnt, de e chill, du, stanna till
Ta det lugnt, de e chill, låt mej slå till
Ta det lugnt, andas in och stanna till

Jag tror jag skippar det här med kärlekslöften
så om du gillar mej så låt mej gå
På en minut så är det över
ge mig det som jag behöver
Jag låter mig falla
Jag faller - i - alla

Refr:
Utan tankar, med en kropp som berör
Utan tankar, utan det som förstör
Utan tankar och din kropp som berör
Utan tankar och din kropp som berör

Jag vill ha ditt sex med kärlek men inte utan kropp
Du gräver gropar, åt mig, åt oss
Det funkar inte, hona, börja släppa loss
Celldelning; mental nivå, de e trubbel

Har gått vilse, har förirrat mig
Det var samma kväll jag träffa' dej

Refr:
Utan tankar, med en kropp som berör x 4


Dojjans gensvar:
Jag vill börja med att säga att jag tycker att du mer än jag själv lyckats förmedla textens budskap med samma språkliga ton som originalet. Ordval som ”saknar koll”, ”chill”, ”kickar”, ”tänder” , ”spänn” osv sätter rätt prägel på din text och det håller måttet som en trovärdig svensk version inom genren.

Jag tycker det är kul a...tt vi uppfattat budskapet lika men ändå lyckats framföra det på så olika sätt. ”Jag låter mig falla, faller – i – alla” är en stor favorit då den kort och koncist knyter påsen kring karaktärens inställning till relationer i allmänhet som han vill framföra, en uppfattning som byggs upp tack vare tidigare träffande meningsval som ”jag är på rymmen från mig själv” och ”jag åker slalom runt fallgropar”. Hans tuffa (?) attityd framkommer också i en annan favorit: ”du gräver gropar, åt mig, åt oss. Det funkar inte hona, börja släppa loss” Alltså, röd tråd fullföljd, kanon!
Jag har en fråga avseende följande mening:
”celldelning; mental nivå, de e trubbel”
Har jag uppfattat det rätt om det ska syftas till att det är den mentala nivån i form av känslor och djupare tankar som skapar trubbel? Om så är fallet är det en god koppling till huvudröstens inställning och den titel du valt för texten ”Utan tan...kar”.

Du har mänskliggjort huvudrösten med dess vilsenhet (eller vad man ska kalla det, kluvenhet eller rentav mänsklighet?) och att tjejen han håller på känslomässigt avstånd med tillgång till sex ändå tycks beröra framförs på ett trovärdigt och värdigt sätt i och med följande formulering:
”Har gått vilse, har förirrat mig
det va samma kväll ja träffa dej”
samt ditt val av refräng:
”Utan tankar, med en kropp som berör”

Jenny svarar igen:
Hm, hm. Och hehe. Jag vet inte riktigt. Om man skapar själv (och inte översätter, som här) tycker jag man bör unna sig att skriva sånt man inte riktigt fattar själv, det bara passar in. Tids nog förstår man vad intuitionen ville, så ja, jag antar att du tolkat rätt!

Pers kommentar:
Hos Dojjan släpps vi in i den skolade hovpoetens kammare, ett litet Aten i förklarat sken. Orden har slipats till diamanter av klaraste vatten. Denna översättare tar noga mått på de språkliga balkarnas hållfasthet för att bygget ska bära. En väl avvägd elegans men avgjort med driv och glöd. Hatten av!

Jenny bryter originalet genom ett ...annorlunda temperament. Talspråkets must fäster verkligheten i den bara huden. Det svider till. Etsar sig fast. Orden kastar berömligt av sig, till synes med nonchalant lätthet, originalets tvångströja och finner sig väl till rätta i sina nya svenska slacks. En frihet, kanske inte från barrikaderna, men i alla fall från gatuplan.

Båda översättningarna funkar utmärkt, och med tanke på originalets dunkelhet tycker jag ni har fattat bra beslut båda två.

Caroline Dojjan Degerfeldt

Pär Svensson

En strimma olja förorenar hela havet

Så märkligt det känns som om Norge är Sverige idag. Är vi så nära? Mediterar över fred. Mediterar mot våldsamma handlingar. Mot hånet, mot oförståndet, mot den som förleds. Mot ormen i paradiset. En strimma olja förorenar hela havet.
Hur kan jag hjälpa? Vad kan jag göra för att hjälpa strömmen emot det onda och trångsynta, mot det som urholkar oss som människor, ödelägger själva konstruktionen som ska bära oss framåt? Det som bryter ner altruism, stora tankar, handlingar... Vill ena världen, vill hitta vägen in i hjärnorna, hjärtanen. Vågen får inte dra med mig. Måste vara stark. Inte hata, inte hata...

Jag ligger under stenen, jag bär hennes rädsla ett tag.

Idag är vibrationerna starka. Stora känslor kräver stor kraft, stora tankar. Lika stark som min rädsla är måste jag vara stark i min visshet om att någon tar hand om mig. Som jag tar hand om dej.

Jag skulle ligga med vem som helst som har den frisyren

Jag har klippt mig. För första gången på 20+ år. Ville bara säga det. Så här ser det ut. Är otroligt nöjd. Klippt hemma hos kvinna som har stans märkligaste, sötaste och mest kreativa frisyrer i alla regnbågens färger. Om det var nån som skulle få sätta saxen i min dryga halvmeterlånga man så var det hon. Gnägg.

Det bra-iga är att ena sidan är fortfarande söt. Den andra är nu salt. Det gillar jag. Dualism. Och assymetri. Tvilling!

"Jag skulle ligga med vem som helst som har den frisyren", väste nån i mitt öra ganska nyss. Bra recension.

"Ett barn blir till" i mint condition

*bild 1

Har just köpt mig ett exemplar av "Ett barn blir till" med bilder av Lennart Nilsson i mint condition. Börjar bläddra. Hmmm... Det där med befruktning och barns tillblivelse verkar vara en hel vetenskap. Jag visste väl det! Kanske en hel kult hänger sig åt Nilssonismen? Hur många är de? Alla vet ju ändå att ingen levande begriper sig på hur det e g e n t l i g e n går till.
Boken verkar hävda att det finns starka indicier på att det kan ha med flicka plus pojke plus sänghalm att göra... I alla fall med den initiala fasen, själva ingivelsen som utlöser rörelsen barns tillblivelse och framväxt. Detta verkar dock inte särskilt trovärdigt när man tänker på det en liten stund.

Tyvärr slår alltid en slags glömskemekanism till som gör att man inte kan tillfråga sig själv hur det gick till när vi vandrade in från andra sidan. Inget spädbarn har ännu visat sig villigt att tala ut om livet i livmodern och tiden innan det. Ämnet är fortfarande höljt i mystikens dimmor, mina vänner! En klase bananer utlovas till den som kan bringa någon klarhet i frågeställningen!

Kommer själv att ta en lång vandringstur längs den osnitslade bana av frågor som hopar sig. Kritiskt tänkande och skarpsinnighet är ett måste, detta är inget för den klent rustade tänkaren.
Nästa steg blir att kontakta mina shamankontakter i bortre Mongoliet för verklig djupdykning. Här ska utredas!

Studera vidare i grupp:

Vad kan storken ha för inflytande på barns nedkomst?
Finns verkligen så kallade celler?
Kan samlag ha samband med befruktning?
Om ett ägg inte värps, är det då ett ägg?
Var/vad var barnen innan de föddes?
Är embryon groddjur?

**bild 2

You Tube:

http://youtu.be/u7K72X4eo_s

*Bild 1. Kan det vara möjligt? Tror du på detta?

**Bild 2. Liknar nyfödda bebisar E.T. och kan det vara relevant?

The Devil travel in fast cars

Shallowness, envy, weakness
All this you shall put aside
You won't benefit
nor prosper

Always seek
development and
do good deeds
Holyness, Artistry, sanctification
friendlyness and good intentions
Humanity, gratefulness, grace and tolerance

This is what you need to do for a living

Trust and thrive in the Goodness of the Collective
Belivie in it and it and you will find it is true

Seek truth and try to understand others
Never stop fighting for truth and peace


The Devil travel in fast cars
he sweeps with long arms along the way

Wake up, soliders!
Open your eyes, breathe, let strength fill you
Walk tall and keep an open face
Greet people and talk to them in a sweet and tender way
This, is how we fight Evil

At all times, all hours of the Day
We be in every City and in every country
all around the Globe
We are in space
w e a r e h e r e

Be confident that a stranger will hold your head when you are injured
and that Love will heal.
Be assured that a scarred heart will love again
That is All.

Familjen Hysterisk Cirkusmusik gör det igen!

Ja fy fan.
Nu är vi där igen *hysterisk cirkusmusik*: familjen L/L har återigen levererat. Ny katastrof. Det går i snitt sex månader mellan varje grej. Jag har fått ny standard som skyddar mig rätt bra mot de här stormarna: om nyheten inte innebär att någon närstående har dött en hyfsat våldsam död så höjer jag inte på ögonbrynen längre. Jag slänger mig heller inte på telefonen. Jag får inte Ångest Royale. Jag registrerar kallt den nya informationen och vänder blad i mitt eget liv. Kokar kaffe och går ut med sonen till en lekplats precis som på en vanlig dag.

Jag får ont i magen och Onkel Ångest knackar på ett par gånger till, men jag motar honom i dörren. Tyvärr brukar hans kroppsvätska sippra in lite under dörrspringan. Men det kunde vart värre. Det kunde alltid varit värre. Om inte ens lillebror har dött en plågsam och onödig död genom hjälfrysning som led i ett tungt missbruk. Då kan man tillåta sig att må rätt dåligt men inte annars.
Jag har oxå sån ironisk tur att jag har två familjer och båda är lika knäppa.
Tack gode Gudinna och tack till mej själv för att jag lyckades kravla mej upp på en egen strand.


Efter det här inlägget var det meningen att det skulle komma en liten ironisk sång som ska ta udden av sörjan (sjunges med glad ton och massa handklapp).
Men... den blev för grov... Jag kan bjuda på titeln: "LVU-tralala" men sen får det räcka!
Må finast som man säger nuförtiden.

Dojjan och Kokos översättningsbattle

-en översättningsövning med gensvar

Dojjan går en skrivarutbildning på Österlens folkhögskola. Där ställdes de inför uppgiften att översätta en engelsk dikt eller låttext till svenska. En "riktig" översättning där rytmnen ska funka och låten ska tolkas.
Lät så otroligt kul att jag frågade om vi inte kunde ställa uppgiften till varandra? Sagt och gjort, vi valde ut varsin text, gav varandra två dygn och skickade sen texterna till varandra. Tjugofyra timmar senare skulle vi ge varandra gensvar, ris, ros och konstruktiv kritik. Det var mycket roligt, svårt och givande. Vi skapade ett facebookevent som vi använde som vår virituella samlingsplats och brevlåda. Här är resultatet:

Rubrik på vårt projekt:
Dojjan och Kokos översättningsbattle
Vi översätter varsin engelsk låt till svenska. Äran är satt på spel. Båda vill vinna. Kanske klöser vi ut varandras ögon. Kanske gråter vi tillsammans. Men inget kommer vara sig likt efter deadline. Toniiight!
*bomp*

Carolines låtval är "Turn and turn again" av All thieves
Här är originaltexten på engelska:

Turn and turn again

Worn from walking this far
So worn from talking this much
And what we found and what we've seen
As the road curves down

And the lights come up to meet us
Silent for the evening
We enter this town
Like new born creatures

Those I know I see anew
And the space between us is reduced
For I am human
And you are human too

So turn and turn again
We are calling in all the ships
Every traveler, please come home
And tell us all that you have seen
Break every lock to every door
Return every gun to every draw
So we can turn
And turn again

Only priests and clowns can save us now
Only a sign from God or a hurricane
Can bring about
The change we all want

And we've done it again
This trick we have
Of turning love to pain
And peace to war

We're just ash in a jar

So turn and turn again
We are calling in all the ships
Every traveler, please come home
And tell us all that you have seen
Break every lock to every door
Return every gun to every draw
So we can turn
And turn again (x2)

Carolines översättning:
Vänd och led ny väg

Trött av lång vandringsled
Trött av högan röst och slit
och allt vi sett och allt vi lärt
som lett oss ända hit

I nytt ljus ges liv samt ny chans
Tystnar för att känna
hur tankar om allt har fått ny substans

Allt jag såg är annat nu
och vi är alla ett med varann
för som du är jag
lik mig är även du

Så vänd och led ny väg
för vi byter ut allting ont
Ni som mognat kom hit nu
visa oss allt om vad ni lärt
Vi bryter ner murar kring oss här
Ingen ska rustas med annat än nåd
Så vänd nu om och led ny väg
Med vår tro kan värld av godhet slå
Med en gest från Gud själv
eller annat på jord, som styr och vänder vinden rätt
Dock samma mönster igen
Du gör, jag gör
vi vänder gott till ont
och fred till strid
ska vi så bida vår tid?

Så vänd och led ny väg
för vi byter ut allting ont
Ni som mognat kom hit nu
visa oss allt om vad ni lärt
Vi bryter ner murar kring oss här
Ingen ska rustas med annat än nåd
Så vänd nu om och led ny väg.

Jennys gensvar på Carolines översättning:
Hej.
Tänker:
Man kan påpeka olikheterna i vårt sätt att gripa sig an uppgiften. Utan att värdera. Du har gjort en utmärkt översättning. Rad för rad. Det redovisar fullt ut för innehållet. Jag tror att jag själv gjort mer en tolkning av innebörden snarare än en korrekt översättning. Kanske man inte kan bedöma den då. Det vet jag inte.

Till ditt innehåll: som sagt, oklanderligt likt texten och jag tror vi uppfattar innebörden i texten lika. Dock hade jag på vissa ställen önskat mig ett mer avslappnat talspråk. Eftersom det är en låttext och inte en dikt. Det är min enda anmärkning samtidigt är det inget fel. Bara en smaksak? Det gäller: och fred till strid
ska vi så bida vår tid? *Bida vår tid känns otidsenligt.
Kanske detta behöver bearbetas: Med vår tro kan värld av godhet slå
Med en gest från Gud själv. Samma sak där. Man blir chockad av att höra talas om Gud, men det är ju en amerikansk (?) text.

Detta är bäst:
Vänd och led ny väg

Trött av lång vandringsled
...Trött av högan röst och slit
...och allt vi sett och allt vi lärt
som lett oss ända hit

Särskilt lyckat:
I nytt ljus ges liv samt ny chans
Tystnar för att känna
hur tankar om allt har fått ny substans

Tolkningen till murar som ska rivas är oxå lyckad. Mycket lyckat, Do-jy. :)

Caroline Dojjan Degerfeldt: Ja, att komma på den "I nytt ljus..." blev en såndär: där satt den-upplevelse.
Caroline Dojjan Degerfeldt: Jag förstår vad du menar vad gäller språket, ska definitivt ta en titt på det och se om ngt kan justeras. Och ja visst har vi löst uppgiften olika men det är som mest givande tycker jag när det kommer till att ge gensvar. Kul!
Tack. :)

Jennys låtval är "Human Behaviour" av Björk
originaltexten på engelska:

Human Behaviour

If you ever get close to a human
And human behaviour
Be ready, be ready to get confused

There's definitely, definitely, definitely no logic
To human behaviour
But yet so, yet so irresistible

And there's no map
and a compass
wouldn't help at all

They're terribly moody
And human behaviour
Then all of a sudden turn happy

But, oh, to get involved in the exchange
Of human emotions
Is ever so, ever so satisfying

Oh oh, and there's no map

Human behaviour, human
Human, human behaviour, human
Human, human behaviour, human
Human behaviour, human

And there's no map
And a compass
Wouldn't help at all

Human behaviour, human, human
Human behaviour, human,
Human behaviour, human,
Human behaviour

There's definitely, definitely, definitely no logic

Human, human
Human behaviour
Human

There's definitely, definitely, definitely no logic

Human, human, human, human.

Jennys översättning till svenska:
Människodjuret

Har du nånsin känt hennes doft
och gått i hennes spår
farlig och skön, märklig och stolt
Lockar dig helt nära
Har du hört om ett mäktigt djur
Med märklig och djup kraft
Du förlorar dig i hennes våld
Faller in i hennes famn

Du kan inte väja
Du kan inte välja

Jag vill vara henne nära
Vill att hon väljer mig
villiga bytet i hennes gryt
Ät mej, jag faller i dig
Hon är stark fascinerande och stolt
farlig och skön
fast du vet du är rädd
Du förlorar dig

Du kan inte väja
Du kan inte välja

Människodjuret
Människodjuret
Människodjuret
Människodjuret...

Du kan inte väja
Du kan inte välja
Farlig och stark....
Människodjuret
Människodjuret...

Carolines gensvar:
När jag läste din text första gången var jag så låst vid hur jag själv hade löst den här uppgiften, att slaviskt följa originalets meningsföljder, att jag tappade fokus till hur DU löst den. Jag läste den igen och uppskattade verkligen hur du gjort texten till din egen. Du använder ett eget, personligt språk genom att ta ut svängarna från originalet för att fånga hela textens innebörd och vad jag antar är din tolkning av:
”and theres no map
and a compass wouldn´t help at all”
är enligt mig briljant:
”Du kan inte väja
Du kan inte välja”
Briljant på det sättet att ordvalen i sig blir liknelser till de metaforer som artisten själv använder. Skickligt.

Jag räknar stavelser och finner exempelvis tio i originalets första mening men endast åtta i din. Vårt skrivande skiljer sig åt på denna punkt och det må vara en petitess, men det var något jag tänkte på vad gäller rytmen i din version så jag vill gärna nämna det.
Jag själv har tidigare tolkat låtens innebörd som människors svängande humör och beteendemönster i allmänhet (”moody” – ”all of a sudden happy”) och hur det påverkar omgivningen. Jag tycker därför att ditt sätt att tolka den är vackert, nyskapande. Jag ser det som att du låter en röst utgöra svängningarna, det ambivalenta, vilja och l...ängtan vs rädslan inför ett ”farligt” ”människodjur”. En röd tråd löper dessutom genom hela texten tack vare uppföljande tema vad gäller ett rovdjur: ”våld”, ”byte”, ”gryt” osv. Jag blir dock nyfiken på om det var ett medvetet val att använda ord som kan uppfattas motsvara brist på logik (”no logic”) som ”märklig” , ”djup kraft” , ”mäktig”? Skulle kunna vara en slump, men en tursam sådan isf för det höjer intrycket av sammanhang i texten.

Du tänjer på gränserna, ett sånt skrivande som jag själv strävar efter. Så tack för grymt inspirerande läsning. :)

Jenny svarar igen:
Tack så hemskt mycket för gensvaret. GUD var kul detta är! Guld värt. Får man fortsätta diskussionen?
Angående stavelserna så försökte jag först följa dem slaviskt. Sen insåg jag att hon själv tänjer på det där och texten i konvolutet stämmer föga överrens med var hon verkligen sjunger på inspelningen. Jag var oprecis och skrev de...t som om jag skulle haft med mig pappret till inspelningsstudion och improviserat i hop allt efter som man spelade in. Tramsigt, men jag jobbar ju själv så och det är så det brukar gå till i studion :)
Hon svajjar (typ använder sig av intuition) liksom själv som artist och det är väl det som gör henne intressant. Jag föreställde mig att jag var en artist som skulle spela in låten på svenska.
Jag tolkar låtens innebörd annorlunda, men din tolkning är nog egentligen ungefär samma sak fast mindre skruvad eller mer mänsklig: Jag förställer mig att det är ett djur som berättar eller varnar för människan. Fascinerande och farlig på samma sätt. Som vi är för djur. Vi, härskare av planeten. Alternativt att det är ett slags i...cke-väsen som sjunger om oss människor ur sitt perspektiv. En alien kanske.
Det finns en slitning mellan två motpoler i låten som i alla bra verk, en "konflikt" som de skulle ha sagt på Designskolen. Vilja-frukta, längta-fasa, förförisk-skrämmande.

Det där med vilddjurstema är min bakgård. Därför jag valde texten. Jag tänker i de banorna själv. Ofta i djurets/demonens/mardrömsmonstrets perspektiv (det är jag som är rovdjuret, monstret)

No logic; reflekterade inte över det men återigen; det är mitt språk och uttryckssätt. Intressant kommentar om att det är ologiska typer av ord. Har jag inte tänkt på. Men jag är ju känslo/stämningsmänniska.

Ja, jag har tillåtit mig att tolka rätt mycket. Som om jag var Regina Lund och skulle göra en skiva som heter "Regina tolkar Björk på svenska". Tänk stort :)

Caroline Dojjan Degerfeldt: Klart man får fortsätta. :) Jag tänkte på just det när jag läste din text och lyssnade till låten samtidigt, att det är fullt möjligt att "svajja" den svenska versionen till att matcha musikens rytm när man sjunger. Men att endast läsa upp blir ju annorlunda, såklart, och det var ju lite det jag fastnade vid. Och ja, visst är detta kul!

Barn och mat

Jag har nånting att säga om förhållandet barn och mat. Det kan låta kontroversiellt eftersom det strider mot gängse uppfattning men jag känner mig säker på min sak och funderar på att ge ut en bok riktad till ängsliga föräldrar om ämnet.

Ok, here goes:
Barn behöver inte mat. Om barnet inte uttryckligen ber om mat behöver det inte heller det. Orsak: 1, barn tar upp näring från Universum. Och: 2, barn hittar alltid sin egen föda (till exempel i form av intorkade russin i mattan och chipssmulor mellan soffkuddarna). Detta räcker som födoämnen under många, unga barnaår.

Hundratusentals år av evolution har gett våra barn utomordentliga överlevnadsegenskaper. De är små och söta och väcker lätt vuxnas välvilja, ömhet och beskyddarinstinkt. Detta är en biologisk strategi och en av grundstenarna till att det mänskliga släktet överlevt så mycket svårigheter och numera är härskare över jorden. Lita på ditt barn!
Genom att vädja till omgivningens hjärtan överlever barnen nästan allt. Han får en glass av farmor. Ljuger om att han ätit middag hemma och får ännu en glass av mormor samma dag. Nu har barnet ätit två glassar och är mätt. Hemma ljuger han om att han ätit middag hos mormor eftersom han inte vill ha (eller behöver) middag.

En viktig regel som du alltid bör ha i ditt huvud är: Du skall icke tjata om mat. Du skall icke taga upp ämnet mat vid matbordet. Och du skall icke truga.
Barn har en annan mycket användbar egenskap: de är mycket, mycket smartare än de ser ut. Tjatar du om mat kommar barnet omedelbart lista ut att det här med maten är mammas känsliga punkt. Det blir ett maktmedel. Tjata därför aldrig, aldrig.

Ditt barn kommer fortsätta växa som barn gjort i alla tider trots nödår och trots matvägran. En dag kommer det kanske börja med sport och titta på de stora killarnas konster i skateparken. De inser att de aldrig kommer få så "stora muskler" om de inte äter bra mat. Det är deras egen insikt och den kommer på eget initiativ, osmutsat av föräldraförmyndan. Låtsas förvånad och bete dig som om det är nyheter för dig.
Så börjar barnet äta maten som ska bygga upp hans växande kropp. För tonåringar äter. Om de inte gör det är det nåt allvarligt fel. Antagligen så har du som förälder gjort en Big Deal av mat och ätande hemma och för det får du skylla dej själv. Igen: tjata inte.

Annan tumregel: Städa mindre på golvet. Du vill ju att det ska ligga kvar knapriga, lufttorkade matrester under bordet som din lille teling kan hitta på sina upptäckarfärder. Eget byte smakar alltid bäst. Det är dessutom bevisat att barn blir allergiska av kliniska miljöer.

Låt också barnen äta som de vill och hur de vill. Med händerna och i soffan, spillandes och kladdandes. I bland kommer ni sitta framför varandra vid ett bord och spisa middag, men inte varje gång. Är ditt barn kinkigt med frukosten kan det kanske bara få i sig den enda tugga jordnötssmörmacka framför TV:n. Stör ej.

Jag är Koko, den Allvetande Modern

Han är tunn, han är blek. Men han är glad.

Hallow Midsummer's eve and Freja, godess of fertility

Min Facebookstatus i dag: Hallow Midsummer's eve to night, the night of fertility, love-making, sexuality, sacrifice as well as gluttony. Hail to Freja, godess of fertility and birth...

De har missförstått nånting. Alla tjockisar i vita spetstunikor ( bäbiskläder på vuxna???) som packar bilarna fulla med uppspelta barn och badringar. Midsommar är inte barnens högtid. Det är högtiden då barnen blir till. Och om de blir till på själva Midsommarafton är de välsignade av Freja och Freja. Det är de ungas och de vuxnas högtid.
Midsommarnatten är full av magi och mystik och inte minst sexualtitet. Det har föga att göra med skrikande ungar i horder och små grodorna som pumpas ut ur skrälliga högtalare på allmän plats. Och detta ofog att äta äcklig konserverad fisk i glas. På sexualitetens stora dag!

Nej, i stället ;helga Freja, plocka dina blommor, bind en krans. Ta nåt sexigt på dej. Låt gräset smeka dina ben. Lägg märke till hur vacker din solbruna hud är i kvällningen. Natten som aldrig blir mörk... Älska dig själv. Känn fruktsamheten flöda och lusten välla fram i venerna. Om så bara för dej själv.
Njut av maten och ät rikligt. Tacka jorden för gåvorna och känn sambandet mellan dig, jorden och maten du inmundigar i dig. Offra till jorden och till gudarna knunta till den.

Fyll lungorna med doftande, sval kvällsluft. Hör svalor tjuta. Låt ögonen få slöjor och se bortom träden, husen, åkern. Se trollen och knyttet. Se lusten och älvorna dansa. Bli ett med nuet och alltet. Det är lättare i dag än alla andra dagar, men du måste släppa fram det. Hail Frej och Freja. Hail sex och frosseri. Hail Jorden och din tillkommande. Hail din lust.

Vi ses i natt!

Foto ovan: Niclas Tilosius

Tjejer som har barn. Och som inte har. En spaning.

Tjejer som inte har barn. Man märker det i deras lägenhet. Det är fint och designat. Man har tänkt ut planlösning och den funkar. Spartanskt. Man har ordnat böckerna på nåt snillrikt sätt. Diskbänken är ren. Dyr brödrost undanställd när den inte används.
På handfatet i badrummat står pumptvål i en färg som matchar handdukssetet. Sminkverktyg i korg som är ren. Många flaskor med skönhetsmedel. Det är normalt.

Tjejer som har barn hemma. Man märker det i hallen. Tjugo par skor ligger huller om buller. Man kan se spår av organisation; en skohylla där ett ben är avsparkat, uppstöttad med tidningshög. Trots hyllan ligger skor över varandra tillsammans med mössor och cykelhjälmar.
Inne i lägenheten; återigen spår av organisation. Trots IKEA-backar i plast ligger leksaker längs väggarna om inte utspritt på golvet -vilket kräver hög benföring. Små legobitar trampas in i fotsulan. Halvätna smörgåsar i soffan. Glas med sur mjölk sen frukost. Man kan resa sig ur soffan och ha en jordnötssmörmacka fastkletad i arslet. Det är helt normalt.
I badrummet är det fullbelamrat. Badleksaker och jumboflaskor med badolja trängs längs badkarskanten. Nät fulla med plastdockor och ninjasvärd. Det finns ingen pumptvål. Det ligger en sönderslamsad tvålbit i vattenmarinad i rejäl tvålkopp. Massor av handdukar i olika modell och färg. Och från olika årtionden. Gräll badkapuschong på dörrknoppen med motiv av Svampbob Fyrkant.
Dessa tjejer hade välorganiserad, fint inredda lägenheter innan de fick barn. Sen fick de barn helt enkelt.


Sen finns det en tredje kategori tjejer som bör nämnas. Det är tjejer som har barn som de inte lever med eller som inte har barn och har passerat bäst-före-datum för barn. I deras badrum finns inga flaskor på rad med doftande innehåll. En spretig tandborste och tandkrämsrester. Finns ingen handduk och finns inget toapapper. De här tjejerna ska man undvika. Det är nåt seriöst fel med dem. Mark my words.

Smältdegeln, 22 grader i skuggan

En flock somaliska kvinnor i böljande tygsjok rinner ner för gatan. Allvarliga gaseller på asfaltssavannen. På väg mot någonstans som jag inte har en aning om. Vart går såna kvinnor?

De zigenska flickorna är magra som stickor och deras mödrar är feta. Skriker på barn och män med grova, skorrande röster. Rytlejon. Madammer. Babusjkor. Bystiga och blommiga. Svarta traditionella flätan på den runda ryggen. Guldhängen på klassiskt, romskt vis.

Melon? Melon? Glansiga ögon från hörnbutiken där en blev skjuten i fjol. Mitt i gatan stortjuvarnas mötesplats i bilar. Musklerna sväller på jättearmar med svarta tribaler. Blanka rakade huvuden, kåkfarare omkring de fyrtio. Undrar om hela kroppen är blankrakad? Om pungen glänser som huvet?

Flickor eller pojkar, jag kan inte se vilket, örlar gatan fram, två och två. Spelar ingen roll vilket kön, de är i staden och provar ut nya roller att trivas i. Queerteori 40 poäng i Lund.

Fest i en förbipasserande bil. Ögonkontakt och intuition är den enda regeln i trafiken. Snabb på fordonet. Kaffe dricks på gatan mitt i korsningen. Uteservering på smala trottoaren. Hippt häng för de boende.


Vissa familjer jobbar dygnet runt i sina godisaffärer. Barnen är med. Man kan köpa hennafärg och smuggelcigg i samma lilla affär. Godis, frukt, 3-litersflaskor med matolja. Vattenpipor. Gasolbrännare till opiumrökarna. Sumpiga plastbollar och väggtavlor upplysta bakifrån med skenheliga motiv. Koranvers i glitterlim på svart bakgrund. Kitsch.

Fyllona har redan börjat sudda på uteservering fast klockan bara är middag. De sover drömlöst och svettigt i eftermiddag, stinna av öl. Kranarna fylls på. Personalbyte. Matfolket, sen nattfolket.


Vi handlar mat. Tomater för fem kronor kilot. Han som säljer flirtar med ungflickorna, kan ordna fågelmjölk om de vill ha. Kalla handen får han.
En gång var det mej de ropade efter men nu har jag fått yngre tronföljare. Nuförtiden kryssar jag obehindrad mellan grönsaksstånd och kartonger. Soplukten. Måsarna, containern, sopbilens larm. Trafiken från Bergsgatan. Bussar, tutande bilar, röster, surr, brus. Lägger sig runt oss och värmen, gör en en smula omtöcknad och svetten rinner nerför ryggen bakom tröjan. Man får inte klaga. Nyanländ afrikan i täckjacka och gabardin är ute och går.

Gatuförsäljarna vrålar över grönsaksstånden. De låter arga men är inte det. En skrattar, låter den andra jävlas med honom. Okänt språk. Mellanöstern mer förstår jag inte. Han jag köpte persiljan av talade en charmig, bruten franska. Nordafrika gissar man lätt.

Smältdegeln. Här är punkten där allt kokar i hop till den simmiga soppa jag vill smaka varje dag. Den mättar och ger tillfredställelse. Annars tar man falafel, nationalrätten. Sitter på en sliten bänkskiva av plast och trivs. Låter falafellibanesen stirra när jag tar av de röda skorna för att vila och äta. Alla måste få plats. Även han. Även jag.

Andra sidan planket

De har smällt upp ett högt plank mellan våra gårdar. De med bostadsrätt vill slippa se skiten hos hyresrätterna. Sämsta hyreshuset. Ordningsregler till trots. Smutsigaste tvättstugan. Fulaste fasaden. Flest pajjade fönsterrutor. På gården: sprucken asfalt. Sjöar av regnvatten. Skadedjursangripen buske i betongrör. Inte dekorativ..
Fulgården ("nej, vi kan INTE grilla hos mej..."). Fyra gröna soptunnor och en blå. Ingen vidare sopsortering. Berg av grovsopor. De boende skiter i miljön. Och de skiter i hyresförvaltningen. Hyresvärden skiter i oss.

De på andra sidan har planterat gräsmatta och blommor. Där sitter de och grillar. Deras tändvätska sipprar in i min lägenhet. De har hund. En mops som tultar runt. Hålla handen, vara kära, spela crocket och annat skit. Bäbisar och skratt. Unga par. De jävlarna.

Lille Svarte Djävulen

Den där svarte dyker upp i minnet. Han var en vän under det ensamma året i stugan 2005.
En dag dök han plötsligt upp i min trädgård, struttade rakt förbi utan att hälsa och slank in genom min öppna dörr. Han hade ju kollat in mej ett tag och jag var godkänd. Alltså flyttade han in. Bara det att jag inte var informerad. Vilket tydligen var ovidkommande.

En svartglänsande och hemlös kattracka. Ingens katt och fleras. Han fick mat med de andra katterna i stallet nästgårds, sa bonden. Han var omtyckt och cool. En liten go-getter. Ung, mycket sprall kvar i kroppen.


I bland räddade han mig själsligen, mitt mörka ensamma hjärta. Han dök upp och ville bli klappad, trängdes och purrade på trappen när han kände för det. Jag gav honom matrester och han var alltid hungrig, varje gång.
Vi var kompisar, tror jag.

Efter att ha smitit in i huset som han brukade när lusten föll på, legat på min säng och lämnat en dammig smutsfläck efter sig fick han helst inte ligga i möblerna.
Men mössen såg man inte på flera dar efter hans visiter. Det var skönt.

Efter att, i mitt kök, noterat vita "snören" hängandes ut från hans rumpa fick han heller inte komma in i huset mer. Det var lättare sagt än gjort. Och den blicken!
Köpte avmaskningstabletter och lade i maten. Såg honom inte på ett tag sen. Kanske var det inte gott. Fast han åt allt, till och med bröd och potatis. Vad man än hade över.

Vinter. Tristess, kyla och meterhög, vit snö. Elda. Känner fortfarande lukten av kall stuga när jag tänker på det.
Byggde enkelt fågelbord utanför köksfönstret för TV:n hade så kass mottagning. Lärde känna de få fågelparen som besökte mig. Bobbiga mobbartalgoxarna och söta stackars blåmesparet. Kråkjävlar. Ett enda hedersbesök av hackspett. De var trevliga och engagerande alla på sitt sätt.

Vintern skulle snart gå över. Fortfarande fullt med snö som alltid på åsen Gud glömde. Pulsar runt huset. Pyttesmå blodfläckar i snön. Tecken på våld. Vad? Vem?
Den ena Blåmesen kom inte tillbaka. Djävulen fick äta den dan.

Minns väl det där fröjdefulla kalasandet när han gnagde på benen av sorkar, o vad han gnagde på, krispiga ljudet av små ben som krasas sönder. Pip-pip-piiip, innan de dog. Lekte lojt med utfällda klor. Kollade om jag såg, gick rundor, torterade, njöt. Jag stängde dörren tills det var över. Då var det knaprandet man hörde. Undrar om inte sorkarna var godast. Han tog så himla god tid på sig att äta upp dem.


Typisk syn! Han försöker tränga sig in eller tränga sig på. Nånting.

Scene of the crime. Efter snön.

***
little black devil

little black devil
always hungry

this hunter
ate my bird
sharp claws
such a sweet little murderer!
kitty cat kitty cat
I love you

Så här såg jag ut i det välsignade tillståndet. Lite därför jag inte ville ha kattbajsbaciller och mask i mej.

Inskolning

Dilemma. Igenkänningsångest.
Man kom dit. Till gangsterskolan. Insidan ser ut lite som Fameskolan fast utan tonåringar i benvärmare bärandes på cellos. Gammal innerstadsskola.

Barnen fick härja i ett kuddrum sen vart det upprop och indelning i klasser. Som tur var hamnade inte min teling i samma klass som de två kaukasiska muskeltvillingarna Ingolf och Attila. Båda hade redan bruten näsa och kraftiga käkpartier.

Han kom i en annan klass där nittionio procent var dubbelt så stora som han. En liten flicka med en blyg, ung mamma i hijab var mindre. Hon var söt och kommer få spö. Den kinesiska flickans pappa var en ambitiös kycklingpappa. "Relaaax", liksom.

Alla satt andäktiga och väntade på om ens unge skulle kunna svara på uppropet. En unge vägrade öppna munnen och säga sitt namn. Respekt.

Sen var det skolmåltid. Potatisbullar fjäskade de med första gången. De äldre barnen blev rasande eftersom de fick pyttipanna. Dock bröt det inte ut nån riot. De hade väl civilare bland personalen.

Min sons lärarinna var ett blont fläskberg i tjugoårsåldern. Hoppas hon är barnkär. Annars är det kört. Extralärarinnan hade puckelrugg och hiskeliga tänder. Jag pratade nervöst med annan nervös svennepappa om barn och dyslexi. Blev tystade av fläskberget.

Svenneföräldrarna tittar på blatteföräldrarna och drar slutsatser. Blatteföräldrarna stirrade tillbaka lika diskret och försökte svälja sina fördomar. "Det går nog bra". "Det är en bra mix". "Så ser ju samhället ut". HJÄÄÄÄÄLP!

Men, det går nog bra. Alla är ju barn av sin tid. Och vi borde relaxa allihopa. Våra fasor är inte deras.

Jag är nu

Har haft utställning två lördagar i rad. Efter gårkvällens (sista) vernissage och en del partajjande kunde jag lägga mig och sov en lång, djup drömsömn där jag kunde flyga, högt över nöjesfält och höghus. Vaknade mjuk som gelé och äntligen utvilad.

För de sömnlösa är sovandet dyrt. Men nu kom det och drog mej med på drömska äventyr. Jag flög som en superhjälte, var modig, var urholkad i köttet till benen, jag bodde längst upp, i lyx, jag räddade de fattiga och arma, jag slogs för dem. Mina kära var där. Och jag, var i ett kärleksfullt centrum. För den övergivna är kärleken dyr, så dyr. Men nu var jag där. Efter lång stunds slit och ärligt arbete i svett, svett och lite blodvite.

Jag har fått till gång till kärleken. I mig själv, min egen kärlek. Kanske för första gången har jag provat på att älska mig själv. Med bristerna. Men de tar inte över. Det finns jämnvikt. Detta drar med sig fantastiska ting, andras genuina kärlek, till mig! Och jag kan ta den. Hålla den i handen.

Nu när jag även belönats med sömn är jag så tacksam att jag kan gråta. Den som inte saknat sin sömn vet inte hur sorgligt det är. Vad det gör med en. Men det här handlar inte om lidandet. Det handlar om förlösning och om glittrande tacksamhet, om kärlek och kärleken till sig själv. Den jag visste inget om.

Så, till dej som kämpar som jag gjort i så många år, det kommer, det kommer. I fem års tid har jag haft en speciell förestas; att må bra. Jag är där nu. Men lyckan är dyr, så dyr. Tacksamheten skänker glitter och blanka ögon. Nu, nu, nu, jag fångar den nu. Jag är nu.

Dagens begrepp: B A R N F A T T I G D O M

Ordet är på tapeten. Politiker talar om det. Röstfiske pågår.

Jag tittar på TV. En ensamtstående och sjukskriven far med flera stora barn, en hårt drabbad man, uttalar sig i samhällsprogrammet.
Han berättar hur de lever. Säger saker som att de äter upp all mat i kylen, även rester, "så ser vardagen ut" *hundögon. De skramlar i hop till 50 kronor som ska gå till fotbollsträningens extragrej (hmmm...).

De bor i vad som verkar vara en ganska normal villa eller radhus i vad som verkar vara en typisk småort i Sverige. Kameran panorerar: IKEA-attiraljer, nya, fräscha möbler och tapeter. Egna rum till barnen, inga kackerlackor, ingen misär. Inga sönersparkade trapphus. Ingen synbar utanförskap. Svennar. Medelklassens ras, i dubbel bemärkelse...

Scen: Två av flickorna sitter på husets trapp i trädgården och berättar att det märks att familjen inte kan åka på semester utomlands lika många gånger som de andra i klassen (neeeeej!!!). Sonen hade velat åka till Sälen och åka skidor, men det blev inte av i år. Suck.


Tänker lite på Inga, 84, föredömlig husmor. Hon var som det stora flertalet hemmavarande husmor på femtitalet. De fyra barnen föddes mellan 1947-57. Mannen och försörjaren arbetade Landskronavarvet. De bygde hus på landet där de sedan bodde, en modern trerummare med källare. Detta var den typiska familjen på den tiden. Man levde på en inkomst. Man hade barn, alla överlevde och gick i skolan och fick jobb, barn och barnbarn i sin tur.

Husmodern Inga fixade biffen. Kan inte förställa mig henne kasta rester. Eller slänga kläder som har fått hål eller fläckar.

Är det okej att kasta rester, att inte skära bort den mjuka delen av den importerade frukten och äta den friska delen? Att klaga på för få Thailandsresor? Att konsumera som om det inte fanns nån morgondag? Är det inte ett hån att kalla välnärda svennar för fattiga, mot de verkligen fattiga - i världen? Sen när blev det skamligt att slösa med Guds gåvor?

Man hinner både syna kläder och äta upp mat. Jag lovar. Man kan gå ner i tid. Att välja "fattigdom" är visst okej och föredömligt, men att hamna i den och bara vilja slösa...Ajajaj.

Nu, i ekologins tidevarv, eller vi verkligen där? När kidsen bara vill flyga charter och toppa upplevelser. Kasta mat och äta burgare från multinationella kedjorna. Köpa samvetslösa märkeskläder. Gå på after-ski och fräsa i backen som nån jävla stekare.


Har själv en så kallad fattigunge, långt "fattigare" än de flesta om man ser till inkomst. Just nu rasslar han så i sin stora LEGO-låda att det jag knappt hör vad jag själv tänker. Det ligger en trave pc-spel bredvid mig på skrivbordet i vår etta. Han är välnärd, lappad, ren och nyter. Vi har lekt hela helgen med hans kompisar, grillat på gården och gått på fest. Vi är solbruna och var precis ätit våra limpmackor med ost. Vi snart ska cykla till dagis och jag till mitt timjobb.

Barnen på TV avslutade interjuvn med att säga att det viktigaste i livet ändå var att de hade sin sammanhållning i familjen. Att ha varandra. Word.

Men det klart att TV:s reporter ska oxå ha mat på bordet hemma. Som de kan kasta.

Kalendern skallrar till

Knubbiga bebisarna
vintergäck, snödroppe, vårlök

Rosiga körsbärsblom,
veka vitsippa

Björkens klibbiga skira och
vibrerande gula ginsten!

De barnsligas maskros
i bukett med tusensköna och
koltrast, koltrast, koltrast

Där är vi nu

Snart
brister hästkastanj upp
Syrénens tunga explosion

Magnolia- ohämmad skönhetsdrottning

går över i ett andtetag som
väntar på

Jasmin, s e x g u d i n n a n

Fönster

Kille naken
i fönstret på gården mittemot
Nu tog han på sej tröjan

Lilla Björn
Stora björn
Plast i trädet

Hög knall
Skott?
Har Dragans öppet i kväll?

Ciggen slut.

Ringa, sms:a
fredag kväll
nagellacket torrt.

don't suffer in silence

-Don't suffer in silence
she said
at the college counsellor
office
handed over a tissue

But then
she just couldn't help

Strength
Attitude
Willpower

Embrace it
when it's there

You'll never know

You'll just never know

Motorvägen

Låt mej vara i mitt skruvade ställe
Det är i alla fall ärligt
Kanske mer ärligt än Det Andra
Det är allt jag har!
Är
Alla delar
klistrade i ett collage
Det blir Hon
Jag.

Måste vara här
kan inte passa in
Alla kantiga former
allt flöde
Alla tankar
Motorvägen i mitt huvud

Oh, Yes I'm back
as bad as ever
Kom inte i vägen
för den här
flodvågen
Ledsen för alla trampade tår
jag dansar ju så lätt
v ä g e r i n g e n t i n g

Har redan glömt
redan på väg
till nästa förolämpning

Måste vara så här
Normal
Kanske för spetsig
för snabb
för het
för hal
för sorglig
för djup
för svart
så jävla rolig

Rör mig överallt
Även där det inte passar
Spretar ut
Funderar
glömmer inget
ibland allt

Att vila
Tar mig härifrån

packar väskan med
imovane
stesolid
flunitrazepam
-Mamma!

Så rolig mamma
Så besvärlig kamrat
Så snabb
på den lilla cykeln
så stark
och så djävulskt svag

Så mycket ord
vilket jävla flöde
av hyss

Det bubblar över
Ja, förlåt då

Kokar upp
rinner över
lägger in mej
spiller
fumlar
sluddrar
fladdrar
skakar
M o t o r v ä g e n

Ny blogg med skrivande

Överskottsenergi. Tappa mej på den. Sälj dyrt på flaska. Det dånar i huvet! Flödet!