torsdag 7 november 2013

Alla dagar alla världar

Hennes bror dog i ett krig
sorgen vällde ut ur hennes ögon
och så över mig
Hela livet gick sönder på samma gång
Inte bara för det där
Utan på alla punkter

De bor i miljonprojekt
men det är vackert där ändå
på vissa ställen
precis som här
det är varken vackrare eller fulare
det är inte det

Också eleganta kvinnor kan bli besvika
mycket
Det finns tokstollar i alla miljöer
även inom EU
alla dagar måste klaras av

i alla världar


lördag 7 september 2013

Hashtagg bokfest

En mycket fin kväll på bokfestivalen på Kristianstads bibliotek.  Jag läste nya dikter i författarstafetten.
Artikel i Kristianstadsbladet: http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/article1968649/Nonsens-angrepp-och-slapljus.html

Mystiska möten på bibliotek



torsdag 29 augusti 2013

Bokdagarna i Kristianstad

Jag kommer göra en läsning under bokdagarna i Kristianstad. Det blir något från diktsamlignen Black Well och några nya dikter på svenska, lite nattsvart och lite roligt.
Jag är på scen kl 18.15, fredag 6 september.

Bokdagarna i Kristianstad

Programmet som pdf

Boken Black Well

Tingens egen mystik

Så som hårstrån envisas med att klibba fast vid mat fast allt annat faller av gaffeln på väg mot munnen
Precis så som en mobiltelefon kan glida ur handen in under soffan där den placerar sig platt och omärkligt på en yta av samma färg som sig själv i evig skugga där under
Det afrikanska armbandet kilar in sig på ett oländigt ställe mellan tågsätena
och alla nålar som genast försvinner mot vilket underlag som helst
vägrar göra sig till känna
hur ivrigt jag än söker med händer, ögon, huden så är de likt förbaskat utraderade för min kännedom
En bra kniv slinker ner bakom spisen så den inte syns men finns i allra högsta grad
eftersom den är saknad

De slingriga vägar som dessa vardagliga föremål tar på vägen ner mot det allra yppersta gömstället
Där det bidar sin tid i väntan på att flera timmar dagar eller år senare uppenbara sig igen som om inget hade hänt
Som om den inte orsakat några nervösa utbrott eller irritation på grund av sitt totala frånfälle

måndag 26 augusti 2013

Tåg

Alkoholen bränner lite mot torra läppar
och ett fönster –

I varje bryn tittar jägardottern vant efter vilt
på de högsta träden syns brandgul solnedgång
och jag ser henne
– givetvis
står hon där
blickstilla
brandpäls

Silhuetten med de
stora öronen
långa benen
Som hon alltid ser ut

och alltid
så mycket vackrare
än minnet kan klara komma i håg

Titta där så
lila den här himlen är
Bortom trädtoppar

Titta hur dunklet
hur det skymmer nu
Så hög himlen är nu och ljust blå
är den också sedan nattsvart
och Universet öppnar sig i det helt svarta

Universet öppnar sig
i det helt svarta








måndag 12 augusti 2013

Det är viktigt att du gillar mina bilder

Augusti 
Nu har jag sett dina barn bada i sjöar, sova på tåg och leka i underbara trädgårdar, jag har sett dem på museum och jag har sett dem i bassänger. Jag har sett deras lycka och deras solbrända ryggar, deras blekta lockar och runda kinder.
Nu är det alltså jag som ska titta på era bilder av er lycka, osorterad och obearbetad. En aggressiv marknadsföring av just er lyckade sommar.
”Ingen reklam tack” vill jag skriva på skylten i mina kanaler, men hade det hjälpt? 
För nu är det jag som ska ta del av era finaste stunder. Finaste. Hjärtan och symboler som övertygar ytterligare om hur mycket jag tycker att ni är fantastiska, att ni har Lyckats Med Era Barn.


Undrar stort
Man undrar; har de roligt?
Är det de gör på bilderna meningsfullt
är det Livet
Man undrar, är de lyckliga så
är det bilden av familjelyckan jag ser?
Svider det senare när hon vänder ryggen till, på kvällen
När han aldrig blir färdig med skjulet, cykeln, staketet
Eller har jag missuppfattat nåt?
Kanske det är de som har svaren på
Alla Frågorna som jag har
Hur man lever Tillsammans
I evigheters evighet
Hur man gör det.

Överglänser lyckan av att hålla söndagsaudiens i den äktenskapliga bädden alla små förtret och den ensamhet som bara kan uppstå i tvåsamhet?

onsdag 10 juli 2013

Den varmaste dagen

 
Skator rispar i träden med sina skorrvassa röster och sorlet från lekande barn i sommarvatten. En lekplats i stadens minst bemedlade del. Mitt solljus leker i sanden, ensam först.
Man medlar hårt mellan härdade pojkar. Mellanstora barn utan svenska. Dåligt och fattigt talar de med mig under tvång då de felat grovt nog mot varandra för att jag ska pröva min vuxna auktoritet och stävja slagsmål. Om få år har den mist sin kraft men ännu går det. Hårda toner i familjerna som jag inte förstår mig på. Men också den normala oförställda barnglädjen i pladdret och plasket hörs.
Skatan slutar inte skorra förrens det blivit mörkt och det dröjer dagar som dessa, de allra varmaste vi har. Här vilar och vakar jag i dag: bastmattan under mig, förförsikt syrligt doftande.

Och där sitter hon som en alabasterstod. Orörligt vakande på sin sten. Tygsjoken draperar henne, armarna i kors, uttåkad barnvakt, kvinna något yngre än mig men som alla här ser hon äldre ut, åtminstone är det vad jag tror, vuxenrollen tynger henne. Fötterna är bara och bruna i välanvända sandaler. En mamma bland alla andra här.
Jag på min strandmatta och färgglada picknickpåse i plast och med utspridda böcker och vattenflaskor. 
Här mötas världsdelarna som alabasterbarnen möjligen känner till men inte min bleke. Ännu lyckligt ovetande om politik; miljonprojektområden, integrationspolitik och invandringsfrågor. Och det är gott än så länge.

Några av barnen är milda nog att passa med min goda unge, då leker de fint och hjälpsamt, linbanan är kittet och de turas om och hjälper de mindre, ber om förlåt när olyckan är framme, ärliga och uppriktiga blickar och glädje över att vara barn och att springa nästan naken och fritt en sommardag; ett riktigt Bullerbygäng bestående av en svenne, en amerikansk unge och representanter från persien, nordafrika, balkan samt afrikas horn. Den vanliga blandningen ungefär.

Så kommer förkvällen och det lugnar sig. Jag talar med folk, hör mitt eget språk och det lugnar. Kvinnor i min egen ålder öppnar sig när jag frågar och där det just kom ut fullständigt obegripligt språk stömmar nu malmöitiska. De hjälper mig att hitta fast fast det är som på landet när ingen vet vart nåt är först och sen kommer de på. Inte vana vid vägbeskrivningar och turister. Trötta och solbrända tar vi bussen två hållplatser hem.

lördag 27 april 2013

Det är så hemligt att jag knappt vågar lägga ut det men jag gör det ändå

I hemlighet har jag gått ut. Jag har lämnat dem. De kommer knappt att märka det. Inte förren nästa gång de behöver mig. Då kommer jag vara borta. Nära. Men borta, befriad.
Alla mina tänder ska för evigt vara kvar. Huden för alltid len. Alla hundar ska för alltid fortsätta att älska mig och jag kommer alltid veta exakt var det är bäst att slå upp ett läger. Jag kommer sent på dagen. Vi ska gå och fiska. Jag ska sitta och lyssna på en rullande röst som berättar om vilda pumor och jaguarer. Det kommer att vara underbart och alla bekymmer kommer att brinna upp. Sommardiset. Insektsbetten. Köttet. Vår eld. Allt som betyder något. Varma trillande pärlord. På ett språk som jag förstår. Sagorna, skämten, småbråken. Det sträva håret. De där tänderna. De kommer ta våra skallar och krympa dem när vi dör! Det måste de. Stor kraft. Det kanske är detta som är Älska.

Jag ligger i klänning och sockar. Jag är såklart ingenting och har aldrig varit. Men idag är jag en liten stund. Jag tror att det är dag men egentligen är det ju natt, det är ju då det händer. Skiftena.

Han kom igår. Han kommer inte i morgon. Och tittar till mig. Jag rör mig inte nånstans. Jag sitter ju bara här sen sist. En hand om min ankel lindrar. En hand drar av sockorna. Båda två. Det är en sådan lättnad. Att någon vill göra det. Någons lugna hand placerar mina ben på sängen. Och handen håller fortfarande om min ankel. Och inget i hela världen kan ändra på det. Det sker verkligen och det ögonblicket är mitt och det är hemligt och lyckligt. Det är som när nyckelpigorna kommer tillbaka. Ingen frågar heller vart de har varit. Nyckelpigorna med sina dräkter. Då gör det inget att jag varit sömnlös. Ingenting, plötsligt spelar ingenting någon roll. Bara de kommer och tittar till mig.

fredag 26 april 2013

Tvärsäker

Det klart. Han hade ju aldrig varit trevande. Alls. Alltid så tvärsäker. Det var det som hade gått snett. Han hade aldrig kunnat erkänna ett misstag, eller kunnat säga att han inte visste, att han letade bland tankarna. Men det som följde hade ju jag omöjligt kunnat förutspå vid den åldern. Jag fick förlåta mig själv för att ha varit ett sådant lätt offer för...bondfångare?  
Tio prismor hänger i mitt fönster och leker med solen med sina knivskarpa sidor. Vi är alla vänner. En dag ska allting verkligen vittra sönder och då ska vi också vara lyckliga jag kan visa vem som helst varför man ska vara lycklig i undergången. Visa att det inte finns någonting att vara rädd för. Att dammet är värt lika mycket som någonting annat. Verklig dystopi är i verkligheten slutligen en slags lycka. Jag förklarar allting senare.



onsdag 24 april 2013

Hon utkämpar sin strid. Jag utkämpar min. Men så är det vår.
 Jenny K Lundgren
De ogenomträngliga

På gatan
en del som går förbi -
jag tittar efter dem,
så ogenomträngliga
så vansinnigt solida
att ingenting
tycks kunna sippra in
inget!
Allra minst jag såklart

Om möten:
än är jag inte redo
men när jag stigit upp
ur det här lutbadet
och det bildats en liten skorpa
över huden
som sedan ska täckas av
sju tunna hudlager
som sedan ska flagna
i sju omgångar
då har det där skinnet
jag kommer att ha
att vara starkare
än ett vanligt äggskal
och världens audiens
kan bifallas

hur gick det till?
jag trasslade in mig
i strängarna på en basfiol

Ärret har bränt sig ner i armen och lämnat en liten grop
det finns oändligt många formuleringar
men bara en är den rätta

Jag är släkt med mig själv
och sedan finns det en del
jävlar som anser sig vara släkt med mig
och som jag inte tolererar

måndag 25 mars 2013

Jag går förbi tiggarna


Jag passerar tiggarna 
jag har ingenting att ge dem som de inte redan har
Tro inte för ett ögonblick att du är skyddad

Jag går förbi barn
som borde ha mössa på sig
Jag går förbi unga som spelar på ostämd gitarr
men ni förstår det inte
Jag ser spår i den snö som är på isen
- någon har varit här tidigare

Jag sveper förbi tiggarna
Det finns ingenting jag kan säga till dem
Tro bara inte för ett ögonblick att du är tryggad
Det är du inte
Du får aldrig ro
Upplysningen kommer aldrig till dig
Du är bara ekande brons

Alla de horor och snigelaktiga horkarlarna
kommer aldrig upp ur sin dy

De två händerna är olika
Det är sånt man måste komma i håg
Jag är här
och i huvudet flyger tankar
lätt    enkelt

Jag går här och jag tänker
och så måste det vara

Alla de djur som finns här
som du inte ser
är med mig
Alla de blommor som växer här
som du inte ser
är med mig
Alla de saltvindar
alla de trädstammar
alla kryp och
alla själar är med mig
Och det är hela världen


söndag 17 mars 2013

Vägen framför andra: Kärleken

I bland kan man inte annat än att citera texter som summerar allt i hela världen, något som man känner så innerligt. I dag är en sådan dag där det här ur Bibelns Första Korintiherbrev är det sanna och krassa som omfamnar allt. Väg varje strof på ditt hjärtas våg och låt orden lägga sin trygga hand mot din kind. Vila i dess omhuldrande vagga. Ta ditt ansvar och var en hel människa.
Jag känner att jag skulle vilja ta en megafon och skrika ut varje ord så att alla träffas av dem. De väger lika mycket som guld, de här orden.
Livet har den här tyngden. Det är så viktigt och det finns, det  finns verkligen. Annars hade ingen skrivit ner det. Det måste vara så här.

Om jag talar både änglars och människors språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten , inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

söndag 3 mars 2013

Saker som hon är bra på


Tråkigt att se er alla här
men samtidigt
det måste bli vad som
måste
Vi är ett härligt gäng
- utan pojkvänner

Saker som inte hon är bra på
som jag är bra på
:sopsortera
ställa i ordning altare
färga kläder
klippa hår

Främlingar i en burk med
diskmedel i
Kommer ut rena
och vänskapliga
på andra ändan
på stjärten
ett
minne blott
ett ärr

Saker som hon å andra sidan
är bra på
och som jag inte
kan
:sjunga rent
Skapa Ordning
bland tingen
och andra faktualiteter
som att: Ta det lugnt
Samla sig
och
repa sig
Komma tillbaka med
Ny Kraft


Det är jag som är det nya


Hej det är jag som är det nya
ja det är jag som kommer in
med en stor sjal
som fläktar och drar ner en del saker
men det kan ni leva med

Hej det är jag som kommer med en del
kaotisk smärta
som inte går att förstå
Det är jag som kommer med en massa
skratt som bubblar
och som ni kan förstå
fast inte vart det kommer i från
det kan man inte se

Hej det är jag som har armband
om handlederna för att
tillfälligtvis dölja en del
ärr
Men i dag har jag ett
sminkat ansikte
som är symmetriskt
En glöd som kommer från en
inre lägereld
där jag har legat i natt

Hej det är jag som kommer in
och luktar lite som en brasa
har en del barr i kappan
och djurhår på byxbenen
jord under sulorna
Men annars är det som det ska
Just nu när jag är här
med er

Men jag tänkte glänta
lite på kappslaget
visa lite av det där
huldrahålet alla talar om
Om ni vill
titta in
Inga garantier
för det fortsatta livet
förutom att vi kommer att ha lampan tänd
den här gången

torsdag 28 februari 2013

Om du tar på dig baskern, tag detta råd


Konst handlar inte om pixlar. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Det handlar inte om den rätta utrustningen, aldrig om teknik. 
Konst handlar om närvaro. Det är en själslig exakthet. Den går nämligen att precisera. Om den är bra.
Du kan sitta i timmar framför Lightroom och pilla med en en bild men om originalet saknar den finheten, den exaktheten så är det redan förgjort.

Det är när motivet träder igen om pappret, bränner hål på ytan, sticker dig i hjärtat, påminner dig om saker du trodde du gömt undan.
Arbetet med konst är att skala bort och hitta kärnan. Att spetsa uttrycket. Att skala lite till. Ta bort allt som är oviktigt för målet, oändligt mycket om att välja bort.
Det handlar om att lägga krutet på rätt ställe. Det är lite som att hålla in en het häst framför hindret och släppa henne två steg framför, låta all kraft hon nånsin ägt släppas lös i en makalös sekund. Konst handlar om att veta exakt vad man vill. Att spendera dyrbar tid på att fundera, låta kulan glida, bara. Våga vänta fram svaret i en krissituation. Att tygla sig. Att stanna. Att ta emot. Att vara sprängfull med vilja. Att förlora sig och att träda tillbaka för att betrakta.
Och vissa förstår inte vad jag pratar om.

lördag 16 februari 2013

Om råttan


Fulmunnen och Trulmunnen
och råttan och alla hans 
hål
Hittar alla sprickor i 
grunden
Gnager där i härdigt och duktigt
tapeter möbler böcker
viktiga sladdar och ledningar till
säkringar
och trulmunnen stoppar in
sockerbitar
som han tar
och fulmunnen stoppar in
saker
som han tar
Snart är han så fet och vis
Hela Husets Lilla Kung
kan husets alla rum som sin egen
ficka om han hade nån

Allt gnagde han
allt ägde han

När han gnagt i hela huset
var det fult
och obeboligt
Då flyttade människan ut
eller dog

Då suckade han och
gav sig i väg för att hitta
ett
annat
hus

torsdag 14 februari 2013

Peruvian girl


If I was a Peruvian girl
a girl, a wild girl
and belonged to another world
raised on blood of prey
play and sing all day

If I could feel real fright
wake up by the sunlight
If I could go to the big mangotree
whenever hunger came to me
I would wash myself in the cold stream
gaze upon stars at night and dream

If I laid by the fire at night
slept until it got bright

If I could find warmth when I was cold
belive what I was told
take one to cherish and hold

If I was a Peruvian girl
a girl, a wild girl
belonged to another world
raised on milk and blood of prey
play and sing all day


måndag 11 februari 2013

Rovmänniskorna


Jag kan inte hålla på så här
trettioåtta år och det finns vita strån i min
svarta man
under den
en sårig skalp
under den
en hjärna som inte fungerar
till det mest vanliga

och inne i min kropp finns en blek själ
någonting som drar i den
Det måste vara Rovdjuret
Jag vet inte varför han vill ta mig
men det kan vara för att jag är svag
och han luktar
rädsla
Han plockar de svaga ur flocken
Ja, så måste det vara

Det är naturens gång

Så dåligt motstånd
Orkar inte
Vill inte
Rovmänniskorna

Du räknar segrar nyanser resor
Jag räknar dagar piller brännsår timmar
läkare cigaretter som finns kvar

och allt
Precis allt
finns kvar i mig
Varje sår ord bild handling
röster ofiltrerade

Allt finns kvar

torsdag 31 januari 2013

En bön


På kvällen. När det är svårt. En bön:

Gud ge mig förmåga att skilja de dåliga valen från de goda
och att kunna ta bort de människor som inte vill mitt bästa
Låt detta komma naturligt, utan kamp

Låt mig slippa de värsta valen, Gud, du vet vilka de är.

Befria mig från det som gör ont
Ge mig förmåga att se och att kunna att vända bort blicken

Ge mig klarhet och jag ska alltid välja den rätta vägen
Låt mig kunna urskilja världen, det grumlas så

Håll din hand över mig när jag är ensam
Låt mig gråta och låt mig resa mig
Låt mig somna i visshet om att du vakar över mig



Jag chattar med Djävulen
Jag är törstig men det finns inget vatten
det finns sprit i kranarna
Det tar livet av folk
inte gatuvåldet
Vi går omkring med döden hos oss
den blandas ut med groggarna
med drogerna
som vi inte ska ha med att göra
Men vi bjuder in
och håller efterfest med både dödshelvetet och djävulsfan
Båda två
Tonåren var en upptrappning
Vuxenlivet det värsta som hänt mig
Vad blir nästa
orkar man inte tänka på
när det finns så fint rökheroin

– Gode gud hjälp mig!
Han svarade:
ibland hjälper det inte att skriva
utan att läsa
inte att göra
men att tro
Du måste släppa allt du har för händer
Sluta göra
Sluta försöka så
Jag svarade att kanske är jag redo nu
har ju försökt så många år
Det är så mycket jag inte förstår, Gud
Varför, varför firade man den förlorade sonen
Kommer storasyskon till himlen
kommer vi någonsin att återuppstå på den yttersta dagen
vi vet ju inte ens om vi vill

Vi som är förlorare är förlorade
Tror vi måste finnas till för andra
och har glömt att älska oss själva
har aldrig gjort det
aldrig kan
Jag fattar inte Gud
Det är bra, svarade han

tisdag 29 januari 2013

Inspelat!

Jag hart varit i Stry Terraries studio och spelat in några dikter på svenska, varsågoda!
https://soundcloud.com/user8306400

söndag 20 januari 2013

Hur?


När jag är trött, då kommer hon. Hopplösheten.

Hur?
Det finns inte mycket krafter kvar
näsan ska vara ovanför vattenytan

Så trött
När jag somnar
sjunker jag
- drömmen -

Dagarna
Kamperna
Stormen

Snön
stilla och
Obarmhärtig
Bäddar in den som
inte orkade
ända hem

tisdag 8 januari 2013

Döden i aluminium och acetat

Inget är gjort av trä.
Allt är gjort av metall och plast.
Aluminium och acetat.
De bär ut bårar också och håller på.
För att vissa dör. Inte vi, inte jag. Nu.

Julljusen är kvar precis som förra gången.
Begravning i januari. Ofta i januari.
Alla ljusen är lågenergilampor och ser högtidliga ut.
Som om de gråter.
Gråten kommer till oss också, bland musiken och sen ölen.

Någon var där när det hände.
Någon var där när han föddes.
Det är värst för dem.
Det fanns en kvinna men hon försvann.
Det fanns sådant vi inte hade en aning om och det försvinner inte.

Vissa vill ha romantik men det hjälper inte när man är nykter.
Och det måste man vara. Alltid.

Jag är trött men det är inte dags än.
Det är bara januari och vi har begravning igen.
Det blir en stund av gemenskap i förtvivlan. Den tror vi på.
De tror på den.

Jag vet inte vad jag ska tro på.
På nykterheten, ja. På ensamheten.
På ingenting fyllt av någonting.

Så somnar jag ännu en januarinatt och det känns helt otroligt att vara vid liv i den här månaden, den här tiden på året.
Man vill klamra sig fast vid något men vet inte vad.

Det är tid att läsa, inte skriva.
Ta emot, inte ge.
Allt kommer hela tiden har jag märkt fast att det är januari.