lördag 27 april 2013

Det är så hemligt att jag knappt vågar lägga ut det men jag gör det ändå

I hemlighet har jag gått ut. Jag har lämnat dem. De kommer knappt att märka det. Inte förren nästa gång de behöver mig. Då kommer jag vara borta. Nära. Men borta, befriad.
Alla mina tänder ska för evigt vara kvar. Huden för alltid len. Alla hundar ska för alltid fortsätta att älska mig och jag kommer alltid veta exakt var det är bäst att slå upp ett läger. Jag kommer sent på dagen. Vi ska gå och fiska. Jag ska sitta och lyssna på en rullande röst som berättar om vilda pumor och jaguarer. Det kommer att vara underbart och alla bekymmer kommer att brinna upp. Sommardiset. Insektsbetten. Köttet. Vår eld. Allt som betyder något. Varma trillande pärlord. På ett språk som jag förstår. Sagorna, skämten, småbråken. Det sträva håret. De där tänderna. De kommer ta våra skallar och krympa dem när vi dör! Det måste de. Stor kraft. Det kanske är detta som är Älska.

Jag ligger i klänning och sockar. Jag är såklart ingenting och har aldrig varit. Men idag är jag en liten stund. Jag tror att det är dag men egentligen är det ju natt, det är ju då det händer. Skiftena.

Han kom igår. Han kommer inte i morgon. Och tittar till mig. Jag rör mig inte nånstans. Jag sitter ju bara här sen sist. En hand om min ankel lindrar. En hand drar av sockorna. Båda två. Det är en sådan lättnad. Att någon vill göra det. Någons lugna hand placerar mina ben på sängen. Och handen håller fortfarande om min ankel. Och inget i hela världen kan ändra på det. Det sker verkligen och det ögonblicket är mitt och det är hemligt och lyckligt. Det är som när nyckelpigorna kommer tillbaka. Ingen frågar heller vart de har varit. Nyckelpigorna med sina dräkter. Då gör det inget att jag varit sömnlös. Ingenting, plötsligt spelar ingenting någon roll. Bara de kommer och tittar till mig.

fredag 26 april 2013

Tvärsäker

Det klart. Han hade ju aldrig varit trevande. Alls. Alltid så tvärsäker. Det var det som hade gått snett. Han hade aldrig kunnat erkänna ett misstag, eller kunnat säga att han inte visste, att han letade bland tankarna. Men det som följde hade ju jag omöjligt kunnat förutspå vid den åldern. Jag fick förlåta mig själv för att ha varit ett sådant lätt offer för...bondfångare?  
Tio prismor hänger i mitt fönster och leker med solen med sina knivskarpa sidor. Vi är alla vänner. En dag ska allting verkligen vittra sönder och då ska vi också vara lyckliga jag kan visa vem som helst varför man ska vara lycklig i undergången. Visa att det inte finns någonting att vara rädd för. Att dammet är värt lika mycket som någonting annat. Verklig dystopi är i verkligheten slutligen en slags lycka. Jag förklarar allting senare.



onsdag 24 april 2013

Hon utkämpar sin strid. Jag utkämpar min. Men så är det vår.
 Jenny K Lundgren
De ogenomträngliga

På gatan
en del som går förbi -
jag tittar efter dem,
så ogenomträngliga
så vansinnigt solida
att ingenting
tycks kunna sippra in
inget!
Allra minst jag såklart

Om möten:
än är jag inte redo
men när jag stigit upp
ur det här lutbadet
och det bildats en liten skorpa
över huden
som sedan ska täckas av
sju tunna hudlager
som sedan ska flagna
i sju omgångar
då har det där skinnet
jag kommer att ha
att vara starkare
än ett vanligt äggskal
och världens audiens
kan bifallas

hur gick det till?
jag trasslade in mig
i strängarna på en basfiol

Ärret har bränt sig ner i armen och lämnat en liten grop
det finns oändligt många formuleringar
men bara en är den rätta

Jag är släkt med mig själv
och sedan finns det en del
jävlar som anser sig vara släkt med mig
och som jag inte tolererar