torsdag 31 januari 2013

En bön


På kvällen. När det är svårt. En bön:

Gud ge mig förmåga att skilja de dåliga valen från de goda
och att kunna ta bort de människor som inte vill mitt bästa
Låt detta komma naturligt, utan kamp

Låt mig slippa de värsta valen, Gud, du vet vilka de är.

Befria mig från det som gör ont
Ge mig förmåga att se och att kunna att vända bort blicken

Ge mig klarhet och jag ska alltid välja den rätta vägen
Låt mig kunna urskilja världen, det grumlas så

Håll din hand över mig när jag är ensam
Låt mig gråta och låt mig resa mig
Låt mig somna i visshet om att du vakar över mig



Jag chattar med Djävulen
Jag är törstig men det finns inget vatten
det finns sprit i kranarna
Det tar livet av folk
inte gatuvåldet
Vi går omkring med döden hos oss
den blandas ut med groggarna
med drogerna
som vi inte ska ha med att göra
Men vi bjuder in
och håller efterfest med både dödshelvetet och djävulsfan
Båda två
Tonåren var en upptrappning
Vuxenlivet det värsta som hänt mig
Vad blir nästa
orkar man inte tänka på
när det finns så fint rökheroin

– Gode gud hjälp mig!
Han svarade:
ibland hjälper det inte att skriva
utan att läsa
inte att göra
men att tro
Du måste släppa allt du har för händer
Sluta göra
Sluta försöka så
Jag svarade att kanske är jag redo nu
har ju försökt så många år
Det är så mycket jag inte förstår, Gud
Varför, varför firade man den förlorade sonen
Kommer storasyskon till himlen
kommer vi någonsin att återuppstå på den yttersta dagen
vi vet ju inte ens om vi vill

Vi som är förlorare är förlorade
Tror vi måste finnas till för andra
och har glömt att älska oss själva
har aldrig gjort det
aldrig kan
Jag fattar inte Gud
Det är bra, svarade han

tisdag 29 januari 2013

Inspelat!

Jag hart varit i Stry Terraries studio och spelat in några dikter på svenska, varsågoda!
https://soundcloud.com/user8306400

söndag 20 januari 2013

Hur?


När jag är trött, då kommer hon. Hopplösheten.

Hur?
Det finns inte mycket krafter kvar
näsan ska vara ovanför vattenytan

Så trött
När jag somnar
sjunker jag
- drömmen -

Dagarna
Kamperna
Stormen

Snön
stilla och
Obarmhärtig
Bäddar in den som
inte orkade
ända hem

tisdag 8 januari 2013

Döden i aluminium och acetat

Inget är gjort av trä.
Allt är gjort av metall och plast.
Aluminium och acetat.
De bär ut bårar också och håller på.
För att vissa dör. Inte vi, inte jag. Nu.

Julljusen är kvar precis som förra gången.
Begravning i januari. Ofta i januari.
Alla ljusen är lågenergilampor och ser högtidliga ut.
Som om de gråter.
Gråten kommer till oss också, bland musiken och sen ölen.

Någon var där när det hände.
Någon var där när han föddes.
Det är värst för dem.
Det fanns en kvinna men hon försvann.
Det fanns sådant vi inte hade en aning om och det försvinner inte.

Vissa vill ha romantik men det hjälper inte när man är nykter.
Och det måste man vara. Alltid.

Jag är trött men det är inte dags än.
Det är bara januari och vi har begravning igen.
Det blir en stund av gemenskap i förtvivlan. Den tror vi på.
De tror på den.

Jag vet inte vad jag ska tro på.
På nykterheten, ja. På ensamheten.
På ingenting fyllt av någonting.

Så somnar jag ännu en januarinatt och det känns helt otroligt att vara vid liv i den här månaden, den här tiden på året.
Man vill klamra sig fast vid något men vet inte vad.

Det är tid att läsa, inte skriva.
Ta emot, inte ge.
Allt kommer hela tiden har jag märkt fast att det är januari.