Konst handlar inte om pixlar. Har
aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Det handlar inte om den
rätta utrustningen, aldrig om teknik.
Konst handlar om närvaro. Det
är en själslig exakthet. Den går nämligen att precisera. Om den
är bra.
Du kan sitta i timmar framför
Lightroom och pilla med en en bild men om originalet saknar den
finheten, den exaktheten så är det redan förgjort.
Det är när motivet träder igen om
pappret, bränner hål på ytan, sticker dig i hjärtat, påminner
dig om saker du trodde du gömt undan.
Arbetet med konst är att skala bort
och hitta kärnan. Att spetsa uttrycket. Att skala lite till. Ta bort
allt som är oviktigt för målet, oändligt mycket om att välja
bort.
Det handlar om att lägga krutet på
rätt ställe. Det är lite som att hålla in en het häst framför hindret och släppa henne två steg framför, låta all kraft hon
nånsin ägt släppas lös i en makalös sekund. Konst handlar om att veta
exakt vad man vill. Att spendera dyrbar tid på att fundera, låta
kulan glida, bara. Våga vänta fram svaret i en krissituation. Att
tygla sig. Att stanna. Att ta emot. Att vara sprängfull med vilja.
Att förlora sig och att träda tillbaka för att betrakta.
Och vissa förstår inte vad jag pratar
om.
