Ur ägget en gnet, en nymf: en lus
Kamma luskam i torrt hår. Olja ska sprejas och sitta i en kvart. Sen ska det tvättas ur igen med schampo. Kanske hade det kunnat tvättas ut med stark lutlösning men det försöker vi inte med här. Får sova med handduk på huvudkudden ett tag i stället. Sen en kamning till så lössen halkar ur och äggen lossnar och fastnar i kammen.
Mycket skönt tycker nog de flesta vuxna att det är att sitta och kamma sig själv med den där lilla tättandade kammen. Barnen somnar under handkollen fast flyr kammen.
Jag har sett sammanlagt två löss och några få ägg i sonens huvud och har tagit en ledig dag för att utradera krypen. Köper håroljan på apoteket. Fångar in den bråkiga femåringen och utför proceduren. Snaggar honom med kökssaxen. Skönt. Han får springa ut på gården i bara kalsongerna med en dammvippa i handen och skaka av sig hårstråna. Sen vilar han ut i soffan och kollar barn-teve medans jag river upp varenda kudde, täcke och filt vi har i bruk. Kapslar in i plastsäck. Tvättid på söndag.
Alla kuddar, fibertäcken och bäddmadrasser hänger jag ut på piskställningen med åtta decennier på nacken, den står utmärkt bra, fast det är inte så många som piskar mattor här längre. Vissa har köpt självgående dammsugare. Nålar fast lapp på bäddmadrass: "Vädras p.g.a. LÖSS. Värt att tänka på innan man snor". Ingen snor nåt.
De hänger där hela dagen och i kvällningen plockar jag in dem, väldoftande och genomluftade. Det gör mig lugn. Lägenheten är dammsugen och avtorkad. Mitt halvmeterlånga hår är mycket oljigt. Det dyra eko-schampot som annars räcker i ett år har bara lite kvar i botten.
På femtitalet hällde man DDT i barnens hår när de fick löss. Föll de väl av som mjällflagor. På grund av giftet blev nymferna resistenta. Nu är vi tillbaks i kamning och mekanisk borttagning igen. Bra på ett sätt för medlet vi fick luktar inget och har bara två ingredienser. Det ena är olja och det andra är inte DDT. Det är meningen att lus, gnet, nymf och ägg ska tappa fästet och följa med i kamningen. Känns bra men är förbannat kladdigt. Får man ta.
De levnadskraftiga krypen är borta nu men lever kvar i nån annans hårbotten. Nån stans i stan. Kanske nånstans i ett flygplan till ett annat land. Får de åka ut och resa. Se världen från någons skalp.
En historisk reflektion jag haft hela den här nedlusade dagen: På barnriketiden kunde mamman inte googla "huvudlöss" och få fram en massa informativa doktors- och självhjälpssidor med handfasta tips.
På den tiden. Ja, vad fagerlund hade man gjort? Avlusat en efter en och hållt dem utomhus resten av dagen när man städade rent? Då, när fler än två per rum, inklusive köket räknades som trångbott. När den minste låg i byrålådan och ungarna fick gå ut hela tiden för att det inte fick plats att leva ut allt i samma rum.
Lössen blir vi aldrig av med. Hur stort vi än bor eller hur förfinade vi tycker oss vara. Det avlusas precis lika mycket på Bellevuegården som här, i gamla Barnrika på Nobel.
Nä, okej, Barnrika ligger kanske lite längre ner på Nobelvägen, i de gula tegelhusen med röda fönsterkarmar. Men mitt hus närmare Nobeltorget byggdes i samma tid, för samma slags folk.
Tänker på författaren Mary Andersson har skrivit om livet utifrån Barnrika på Nobelvägen i Malmö. Den mest kända av hennes böcker heter "Dåliga mänskor" som sedemera gjordes om till musikal med Mikael Wiehes hjälp. Spelades på Malmö Musikteater. Kultur sprungen ur barnrika på Nobelvägen. Vi finns här också. Och vi finns här än.
Love
Unge springer av sig hårklippet på gården i hållandes en rosa dammvippa. 
