Jag drömde att du försökte komma in igenom min ytterdörr, du sågade i låset. Jag stod stilla innanför dörren.
Jag drömde att jag lade min kropp i en sopsorterare som vräkte ner soporna i kulvertar under ett hus. Där kunde man vandra omkring med sin smärta. Vi var några människor som vandrade runt där och i bland mötte man någon av de andra, men man talade inte med varandra. Alla accepterade varandra där. Det fanns jättelika salar innan för dörrarna. Med böcker, labyrinter av bokhyllor fulla med böcker. För barnen var böckerna gratis och man tog bara det som var nödvändigt. En del tog böcker åt sig själva, av girighet, för att de kunde.
Sedan fick jag ett mynt av en kvinna, en valuta för kulverten, jag gömde den i handen och lade mig i sopskopan och lär mig falla ner. Fördes ner i schakt och i hissar utan slut. Jag ville vara där en stund varje dag, behövde det.
Hela natten var svettig och orolig och lakanen var skrynkliga och våta och jag frös och vaknade och föll in i drömmar igen. Alla med undre rum och jag hade inget hem, så jag fanns där nere i källarna i trapphusen i kulvertarna i skogen mellan husen och båtar som förde en ut. Hela natten var svettig och frysande.
Så kom dagen och det fanns inga verkliga kulvertar men oro.
Sen träffade jag en varm ängel på dagen och värmen kom in. Det fanns glädje på den dagen med.
Och sen – pojken med sina klara små ögon och sina kramar och sin ordsvada och sin glada energi. Och den är som sötma. Jag lyssnar på den lilles svada så finns det vackra omkring mig. På denna dagen med.
Jag är omringad av kärlek och jag vill ha den. Det finns saker att göra idag och det finns färger och bilder och ord och det finns musik. Och de vackra, de är också där.
Jag tvättar mig ren.
I drömmen flög jag över hav och såg alla vidunderliga havsdjur där nere. Havet var fullt av väldiga havsdjur, valarna, bläckfiskarna, hajarna. Jag red på dem och jag fick vårt fartyg att sväva. Jag kunde flyga över havet och jag fick stora skepp att flyga med min kraft.
