lördag 16 februari 2013

Om råttan


Fulmunnen och Trulmunnen
och råttan och alla hans 
hål
Hittar alla sprickor i 
grunden
Gnager där i härdigt och duktigt
tapeter möbler böcker
viktiga sladdar och ledningar till
säkringar
och trulmunnen stoppar in
sockerbitar
som han tar
och fulmunnen stoppar in
saker
som han tar
Snart är han så fet och vis
Hela Husets Lilla Kung
kan husets alla rum som sin egen
ficka om han hade nån

Allt gnagde han
allt ägde han

När han gnagt i hela huset
var det fult
och obeboligt
Då flyttade människan ut
eller dog

Då suckade han och
gav sig i väg för att hitta
ett
annat
hus

torsdag 14 februari 2013

Peruvian girl


If I was a Peruvian girl
a girl, a wild girl
and belonged to another world
raised on blood of prey
play and sing all day

If I could feel real fright
wake up by the sunlight
If I could go to the big mangotree
whenever hunger came to me
I would wash myself in the cold stream
gaze upon stars at night and dream

If I laid by the fire at night
slept until it got bright

If I could find warmth when I was cold
belive what I was told
take one to cherish and hold

If I was a Peruvian girl
a girl, a wild girl
belonged to another world
raised on milk and blood of prey
play and sing all day


måndag 11 februari 2013

Rovmänniskorna


Jag kan inte hålla på så här
trettioåtta år och det finns vita strån i min
svarta man
under den
en sårig skalp
under den
en hjärna som inte fungerar
till det mest vanliga

och inne i min kropp finns en blek själ
någonting som drar i den
Det måste vara Rovdjuret
Jag vet inte varför han vill ta mig
men det kan vara för att jag är svag
och han luktar
rädsla
Han plockar de svaga ur flocken
Ja, så måste det vara

Det är naturens gång

Så dåligt motstånd
Orkar inte
Vill inte
Rovmänniskorna

Du räknar segrar nyanser resor
Jag räknar dagar piller brännsår timmar
läkare cigaretter som finns kvar

och allt
Precis allt
finns kvar i mig
Varje sår ord bild handling
röster ofiltrerade

Allt finns kvar

torsdag 31 januari 2013

En bön


På kvällen. När det är svårt. En bön:

Gud ge mig förmåga att skilja de dåliga valen från de goda
och att kunna ta bort de människor som inte vill mitt bästa
Låt detta komma naturligt, utan kamp

Låt mig slippa de värsta valen, Gud, du vet vilka de är.

Befria mig från det som gör ont
Ge mig förmåga att se och att kunna att vända bort blicken

Ge mig klarhet och jag ska alltid välja den rätta vägen
Låt mig kunna urskilja världen, det grumlas så

Håll din hand över mig när jag är ensam
Låt mig gråta och låt mig resa mig
Låt mig somna i visshet om att du vakar över mig



Jag chattar med Djävulen
Jag är törstig men det finns inget vatten
det finns sprit i kranarna
Det tar livet av folk
inte gatuvåldet
Vi går omkring med döden hos oss
den blandas ut med groggarna
med drogerna
som vi inte ska ha med att göra
Men vi bjuder in
och håller efterfest med både dödshelvetet och djävulsfan
Båda två
Tonåren var en upptrappning
Vuxenlivet det värsta som hänt mig
Vad blir nästa
orkar man inte tänka på
när det finns så fint rökheroin

– Gode gud hjälp mig!
Han svarade:
ibland hjälper det inte att skriva
utan att läsa
inte att göra
men att tro
Du måste släppa allt du har för händer
Sluta göra
Sluta försöka så
Jag svarade att kanske är jag redo nu
har ju försökt så många år
Det är så mycket jag inte förstår, Gud
Varför, varför firade man den förlorade sonen
Kommer storasyskon till himlen
kommer vi någonsin att återuppstå på den yttersta dagen
vi vet ju inte ens om vi vill

Vi som är förlorare är förlorade
Tror vi måste finnas till för andra
och har glömt att älska oss själva
har aldrig gjort det
aldrig kan
Jag fattar inte Gud
Det är bra, svarade han

tisdag 29 januari 2013

Inspelat!

Jag hart varit i Stry Terraries studio och spelat in några dikter på svenska, varsågoda!
https://soundcloud.com/user8306400

söndag 20 januari 2013

Hur?


När jag är trött, då kommer hon. Hopplösheten.

Hur?
Det finns inte mycket krafter kvar
näsan ska vara ovanför vattenytan

Så trött
När jag somnar
sjunker jag
- drömmen -

Dagarna
Kamperna
Stormen

Snön
stilla och
Obarmhärtig
Bäddar in den som
inte orkade
ända hem

tisdag 8 januari 2013

Döden i aluminium och acetat

Inget är gjort av trä.
Allt är gjort av metall och plast.
Aluminium och acetat.
De bär ut bårar också och håller på.
För att vissa dör. Inte vi, inte jag. Nu.

Julljusen är kvar precis som förra gången.
Begravning i januari. Ofta i januari.
Alla ljusen är lågenergilampor och ser högtidliga ut.
Som om de gråter.
Gråten kommer till oss också, bland musiken och sen ölen.

Någon var där när det hände.
Någon var där när han föddes.
Det är värst för dem.
Det fanns en kvinna men hon försvann.
Det fanns sådant vi inte hade en aning om och det försvinner inte.

Vissa vill ha romantik men det hjälper inte när man är nykter.
Och det måste man vara. Alltid.

Jag är trött men det är inte dags än.
Det är bara januari och vi har begravning igen.
Det blir en stund av gemenskap i förtvivlan. Den tror vi på.
De tror på den.

Jag vet inte vad jag ska tro på.
På nykterheten, ja. På ensamheten.
På ingenting fyllt av någonting.

Så somnar jag ännu en januarinatt och det känns helt otroligt att vara vid liv i den här månaden, den här tiden på året.
Man vill klamra sig fast vid något men vet inte vad.

Det är tid att läsa, inte skriva.
Ta emot, inte ge.
Allt kommer hela tiden har jag märkt fast att det är januari.