En vagga utan barn

Hjärtat är en plats

en vagga utan barn

Sätt ut mig långt i skogen

släpp aldrig in mig igen

sätt mig i det mörker

som kommer varje kväll

att det är natt

är så dagen kommer

och så var det ljus

och varje dag tar dagen slut

sätt mig i en vargakula

för mig långt långt bort

bland vass och skär

bland träd och kryp

låt mig vila mot sten

låt mig mig vara så

släpp min hand

och visa mig dit

jag har svans där bak

och käftar fram

du får visa mig en plats

där stenar finns

Letter to Patti

Letter to Patti (altered)

Mother of poetry rock

Mother in Spirit to the broken one

owner of the fearless flow

She conduct light

with a wink of her hand

To tune in to you

keep on the path

seems like you're dancing

barefoot

the native

with a natural home

And as you say

it's just a road...

And it's beautiful

Messages and Ultrasounds

in space

you read and speak

The fearless smile

of a girl

You broke the code

It's in your hands

She must be the believer

I am looking for

Letter to Patti (first version)

Mother of poetry rock

Mother in Spirit you are to me

I'm a Mother and a performing artist

I'm not like you 'cause I'm not an owner of your fearless flow

I'm not friends with light

and you lead light

I want to tune in to you

To keep me on the path

To walk the path

And as you say

it's just a road...

And it's beautiful

And there are messages in space

and you speak them

You break the code

and you can smile like a child

You are a girl at heart

You broke the code

It's in your hands

and you are the believer

I want to be

I am looking for you

Patti Smith graced us with her presence at a small club in Malmö two nights ago.

There are messages

We are all Angels, our own Angels

even You even your Spirit even your Body even your Cock or Your Cunt

We are All our own Angels

We Are Holy

What do You do with your Holiness?

All is sacred and You are and I am too

Your Body is, is Your Mind?

We are All our own Angels

You don't have to listen to anything

You don't have to think about anything for more than a few seconds, if You don't want to

Can You think for five minutes without soiling?

I can You can

I can do that I want it I want to believe

I want to touch

I want to touch Angels wings

Are you there?

Space is flooded with messages and ultrasounds for those who can hear

Some listen some don't but it's there

Rest upon it is there and everywhere

Your Angels wings can hit and embrace

My heart is crocheted of golden string sometimes I soil it

But then I hear a message again

We can meet as Angels of this World lets be holy lets embrace

My Wings my Body my Cunt my crocheted Heart and my Hands

To look into the Eyes of Others

To receive messages or ultrasounds from Space from Everywhere

We are like Bats swirling around amongst our houses they tell things Their stories

She wants to look after me and her hand is Open

I've got a heart and I want to give it away

There is love and the messages keeps being heard at least of some

My wings. Your wings. Our wings.

The whole world is inhabited by Angels and it's Us.

It is like Poetry if you want to

I've got my Hand I want to keep it open

I've got the Heart I want to give it away

I want to hold a Heart in my embrace

And the Ultrasounds are there

There are messages in space for those who listen.

Bild från min samling av "Forgotten Works"

Den här heter "It's everywhere"

De vidunderliga

Jag drömde att du försökte komma in igenom min ytterdörr, du sågade i låset. Jag stod stilla innanför dörren.

Jag drömde att jag lade min kropp i en sopsorterare som vräkte ner soporna i kulvertar under ett hus. Där kunde man vandra omkring med sin smärta. Vi var några människor som vandrade runt där och i bland mötte man någon av de andra, men man talade inte med varandra. Alla accepterade varandra där. Det fanns jättelika salar innan för dörrarna. Med böcker, labyrinter av bokhyllor fulla med böcker. För barnen var böckerna gratis och man tog bara det som var nödvändigt. En del tog böcker åt sig själva, av girighet, för att de kunde.

Sedan fick jag ett mynt av en kvinna, en valuta för kulverten, jag gömde den i handen och lade mig i sopskopan och lär mig falla ner. Fördes ner i schakt och i hissar utan slut. Jag ville vara där en stund varje dag, behövde det.

Hela natten var svettig och orolig och lakanen var skrynkliga och våta och jag frös och vaknade och föll in i drömmar igen. Alla med undre rum och jag hade inget hem, så jag fanns där nere i källarna i trapphusen i kulvertarna i skogen mellan husen och båtar som förde en ut. Hela natten var svettig och frysande.

Så kom dagen och det fanns inga verkliga kulvertar men oro.

Sen träffade jag en varm ängel på dagen och värmen kom in. Det fanns glädje på den dagen med.

Och sen – pojken med sina klara små ögon och sina kramar och sin ordsvada och sin glada energi. Och den är som sötma. Jag lyssnar på den lilles svada så finns det vackra omkring mig. På denna dagen med.

Jag är omringad av kärlek och jag vill ha den. Det finns saker att göra idag och det finns färger och bilder och ord och det finns musik. Och de vackra, de är också där.

Jag tvättar mig ren.

I drömmen flög jag över hav och såg alla vidunderliga havsdjur där nere. Havet var fullt av väldiga havsdjur, valarna, bläckfiskarna, hajarna. Jag red på dem och jag fick vårt fartyg att sväva. Jag kunde flyga över havet och jag fick stora skepp att flyga med min kraft.

It ain't over 'til it's over

Till en syokonsulent:
Till syokonsulenten på Arbetsförmedlingens Datorteket nån gång i förra århundradets slutfas som sa att jag kanske skulle ha realistiska mål med min utbildning när jag glatt och frimodigt deklamerade att jag ville bli scenograf (och väntade på antagningsbesked från både Scenografiskolan i Skellefteå och Danmarks Designskole i Köpenhamn vilka jag kom in på – båda två – följande termin).

Detta är också ett öppet brev till de anhöriga som tyckte jag skulle skaffa ett riktigt jobb – ni vet vilka ni är! Till de högskolelärare på designskolan som senare upprört sa till mig att jag fan inte kunde sitta på två stolar, när jag gjorde cross-overprojekt och till och med till de vänner som sa till mig att det nog var rätt mycket för sent att börja jobba med musik när jag var över trettiofem kanelstänger.

Till gallerister som sa till mig att fortsätta med exakt de skulpturerna som jag höll på med eftersom det kunde jag verkligen. Till den galleristen som inte ens tog med mitt namn på vernissagekortet men sålde samtliga verk jag ställde ut under samma utställning. Till de som sa att jag skulle hålla mig till det jag gjorde för tillfället och inte hålla på att producera, fotografera, skriva poesi och skapa grafik.

Sen till de jävla glädjedödare med inflytande över mig som ung som sa att humor inte hörde hemma i konstvärlden. Att humor och ironi kunde missförstås och det skulle jag helst akta mig för. Annars kunde det vara att jag inte blev godkänd på kursen. Att man inte kan blanda konstformer om man vill bli godkänd på kursen. Att man skulle syssla med säkra projekt och bli i hop med en regissör om man verkligen ville bli scenograf. Att man inte skulle försöka sig på att modellera innehållet eller konceptet i en förställning eftersom det var lätt att det kunde gå fel. Att man inte skulle tro att man kunde det också. Att man kanske inte skulle bestå då.

Och så till de påstått välmenande själar som talat om för mig att man behöver massor av pengar när man har barn. Och en jättestor lägenhet. Att man måste köpa nya saker och kläder för att inte bli mobbad. Att man måste lönearbeta.

Det är oxå ett brev till de unga – eller gamla – som känner igen sig och behöver bli styrkta i att våga göra det de älskar och vad deras hjärtan vill. Så här säger jag till dem: DET GÅR VISST DET. Jag kan nämligen göra allt jag vill. Bara jag vill det tillräckligt mycket. Och det ska gudarna veta att jag vill. And it's never too fucking late.

Pussy Jesus Riot Tant

ALLA KAN SKAPA MED CLIPART

– eller det här med Pussy Riot och Jesusmålare

Nu förstår jag ingenting. Om man googlar på ordet 'amatörmålare' ploppar det upp en fruktansvärd massa träffar på en åttioårig gammal spansk tant som har fixat till en rätt gammal jesusbild i en ganska gammal kyrka. Detta har hon gjort i den bästa av intentioner. Med god och glad framåtanda och befriad från dåligt självförtroende lagade tanten den gamla skröffsiga bilden på egen hand. Mod, tro på sig själv och go-getter-anda.
Ursäktamejmenharjagmissatnågonting? Sen dautan (datorn, pc:n, the personal computor i fackspråk) uppfanns och blev var mans egendom så var och varannan tjomme – förlåt amatörgrafiker/konstnär, som FAKTISKT OCKSÅ KAN SKAPA - snålade in på grafikbudgeten och gjorde egna inbjudningar, presentationer, planscher och till och med påkostade banderoller i upplösning 72 dpi i WORD och PHOTOSJÅPP och COLORMEBAD och POWERPÅIJJNT. Och nu, hånas denna D.I.Y-Martin Timell-gör-det-självanda. Överallt vet nu folk - så plötsligt nyupplysta som om ett trollspö slagits av okänd bloggprins och förtrollat hela intywebetern- bättre än denna tant och aaalla kan se att detta är ett totalt klåparaktigt arbete gjort av en komplett inkompetent knasboll utan kunskap om vare sig måleriteknik, material, konsthistoria eller något som helst.
– Jaha, men det trodde jag inte var nödvändigt? Det kanske inte den här tanten heller tyckte var nödvändigt? Hon kanske är den i församlingen som har knåpat i hop anslagen till varenda mässa på sin lilla hemdator med hjälp av FET STIL och CLIP ART. Och alla har varit nöjda med det. Sen, en dag fixar hon till en gammal sunkig målning från Arilds tid och hela världen börjar spotta svavel på henne.
Ja, världen är upp och ner och drevet går. Kejsarens nya kläder. Helt plötsligt säger rätt förståsigpåare att något är fel eller rätt och så drar hon/han med sig en svallvåg av anhängare som kissar ut länkar över heeeeela World Wide Web...
Ena dan är det söta tjejer i färgglatt som protesterat i kyrka och hamnat i ryskt fängelse (fast att protestaktioner sker hela tiden i länder med tvivelaktigt styre och ja, till och med i vårt fina gamla hemland, bara det att alla inte är tjugofyra år och blir bra på bild och har nåt så pikant som ”fitta” i bandnamnet) och andra dan är det att amatörkonstnärer inte borde få gå lösa, och vet hut och skäms gamla tant. Det vet väl alla att det är fel. Fast det nyss inte var fel. Så är det fel och idiotiskt nu.

http://www.dn.se/kultur-noje/amatormalare-forstorde-jesusbild

Masshjärnkirurgi

Världen är upp och ner

Världen är upp och ner

och alla jag känner har

börjat hallucinera

samtidigt

simultant

Om jag bara hade en

massbiljett på hjärnkirurgi

så hade jag kanske kunna återställa dessa

terminalt psyksjuka människor

som utgör kretsen som jag

kretsar kring

sen en helvetes massa år tillbaka

Men jag har ingen kupong på

hjärnoperation i plural

och världen snurrar på

och alla vänder ett blad

och en del den andra kinden till

Fast aldrig de som borde

Och alla tar ett nytt andetag

och kavlar upp den rena skjortan

och säger att nu får det vara bra

och inga mer lögner eller rykten

eller felvridna hörselvibrationer på fyllan

och inga mer falska anklagelser

bara för att JAG RÅKADE HÖRA FEL
NÄR JAG VAR FULL OCH SEN
BASUNERADE UT DET för att jag tycker att

jag blir så himla mycket mer intressant då

Och dessutom kan jag skylla på någon annan

och har du ingen HUMOR eller

har du alldeles kissat på dej

och det har jag aldrig sagt

och jag vet inte vad du pratar om

och det där har jag aldrig hört henne säga

Och hålla om ryggen på gamla idioter

som alltid har rätt att säga precis

vad som faller dem in

under ölrus

som aldrig i livet behöver

tänka på att andra kan ta illa vid

För varför ska de göra det

de är ju faktiskt bara snälla

och ärliga

och upplysande?!

Världen är upp o ner

och tröjan är in och ut

och för det, lilla gumman,

måste du ju förstå att du inte är särskilt trovärdig

och visa gärna pattarna förresten

det är bara så charmigt och naturligt

och gör det gärna så de

andra småtjejerna ser det

och blir avundsjuka

och börjar frukta dig

och till och med hata dej

Och så har jag alla där jag vill ha dem

Ja, det är skönt att vara jag

så perfekt och klok

som en stor coffee table bok

med stora blanka sidor

och kostsamt tryck

och alla som säger annat har fel

och det har jag då aldrig någonsin sagt

För du vet, om man inte minns det

Då har man faktiskt aldrig sagt det