Wishing notes till Stry

Jag skickar skriver låttexter och postar i parti och minut till Stry. Som får göra vad han vill med dem. Hoppas han gör det! Delar med mig av en som ändras hela tiden, den bara vill ändras hela tiden, jag kan liksom inte styra det. Men så här ser den ut precis nu. Man får kalla det oredigerat. Eller "rambling".  Eftersom jag är så bra på det. I'm rambling. Men det får vara så, jag skriver ju i alla fall

Rambling, definition of (of speech or writing - lacking a coherent plan; diffuse and disconnected)

Strange City

I´m spreading wishing notes

all over the street

It scatters like smoke

the streets -

the rain

the cars

the women

A Strange City:

The trains, so many trains

cars can fly, they do

they do

in a Strange City

A Strange Tounge

Roaming the streets

and up a hill

they live here, they do

Down The Underground

and train, trains, trains

I don't know where

it takes me

( around?)...

I don't know where to go

nor to stay

I don't know how to sleep

I´m spreading those notes

- wishing notes

they scatter like snow

(they scatter like snow)

The streets

the air

the prams

the women

making wishing notes

for me to spread out

They scatter like dust

they scatter like dust

A Strange City

A Strange Tounge

I don't know anybody here

Tips på vernissagesnack

Tillhör du dem som tycker det är lite läskigt att gå på vernissage? Vita väggar gapar tomma så när som på några helkonstiga föremål utspridda här och där? Gallerist i helsvart kroppsstrumpa och introvert, sjavigt klädd konstnär i ett hörn? Svårt att veta vad man ska säga till konstnären? Här kommer några handfasta tips!

1. Konstnären tycker oftast inte om, tvärtemot vad den galleriskygge tycks tro, att med okända personer prata om metafysisk närvaro i ett konstverk eller liknande omöjliga och djuplodade ämnen. Håll det lättsamt! Det är befriande!
2. Konstnären är trött av att ha färdigställt sitt verk de närmaste dagarna och har inte sett folk på länge utan vistats i källarateljéer under en längre period utan tillgång till rent vatten eller solljus. Hen är också mentalt utmattad vid tidpunkten för vernissagen, spara de knepiga spörsmålen till ett annat tillfälle! Flams är välkommet.
3. Konstnären är hungrig och behöver mat, hen har levt på undermålig ateljékost under en period, skörbjugg kan vara ett faktum. Fråga gärna om du ska springa i väg och hämta en hamburgare?
4. Konstnären har under en period fått hålla igen på det sociala livet på grund av arbete. Hen kan vara trögstartad, försök lirka fram ett leende, visa att hen är välkommen tillbaka i det sociala livet. Fråga gärna hur det är och om hen sett sina barn på länge. Det här kommer framkalla en ström av ord.
5. Det har varit många turer på vägen, för gärna in samtalen till de praktiska problem man stött på under tiden för utställningens uppförande. Det är garanterat en bil som dött under konstleverans, ett verk som hamnat i fel stad eller en ställning som rasat och krävt kreativa blixtlösningar och kallsinnighet. Konstnären blir glad av att få prata av sig.
6. Tekniksnack. Det säkraste kortet. Konstnären kan prata hur länge som helst och med hur många som helst som frågar samma saker om dennes speciella teknik. Om det av någon upphovsmässig anledning inte är hemligt. Men ramningen kan alltid passera. Eller träslag eller så.
7. Om du vill dela med dig av gåvor så kan tvättservetter eller hela strumpor vara välkommet. Helst inget som är tungt att bära med hem. Och mat. Gluffmat.

Lust, frosseri och girighet

Jag ser David LaChapelles gigantiska utställning Burning Beauty på Fotografiska Museet.

Lovprisandet haglar, haglar i recensionerna över utställningen. Jag tittar på knalligt rosa fluff, glänsande skinn och karameller, allt som är förbjudet underbart. En stor godispåse med snask, en gömd porrtidning med färgrika, uppställda gruppknull.

Fakta säger att kändisens lycka och framgång är utstakad om hon har den grandiosa turen att få LaChapelle att ta bilder med henne, skapa henne. Inte ta ett porträtt – för det skulle vara om fotografen sökte människan bakom masken – utan just ”bilden” av henne, som han i sin tur förstärker med alla klatschiga och spektakulära uttryck som han kan prega in i sökaren. Skruvar upp på maxvolym allt det som fångar oss så lätt så lätt, talar till våra basala instinkter som civilisationen håller i schack. Lust, frosseri och girighet. Tabloiddrottningarna studiofotade i det allra smaskigaste smutsbarbieljuset..

Kommersiellt är det lätt att förstå varför man vill porträtteras så, det är ”branding”, det manifesterar bilden av henne som babydollsexprinsessa eller knulldockesöt hiphopstjärna.

Och detta dyrkas. Och så skyndar man sig att kalla det ironi och kritik mot det han porträtterar. Men vad är ironi? Är det verkligen ironi? Och vad är det för bra med ironi? Kall ironi som med ena handen håller upp en onanifantasi, med munnen säger att det bara är på skoj... Det håller inte. Erkänn hellre att du bara är förförd. Det kallas för pornografi.

En känd kvinna är naken och hon glänser nypytsat brunt skinn, retuscherat in i helvetet. Hon är täckt av Louis Vuittonmärken. Hon är den åtråvärda och dyra assecoire hon själv bär. Hon är en dyrbar assecoire... Och hon vill det själv... Detta ger mig djup sorg. Jag kan inte ens ironiflabba åt det, jag blir bara ledsen inombords. Hon är helt förtappad. Folk står och tittar på bilden av henne med ett ironiskt flin på läpparna. Jag känner mig ledsen och dystopisk.

Samma kända, afro-amerikanska kvinna exakt lika retuscherad om inte mer, har blivit fotograferad i ett ansiktsbild där hon ser ut som gjord av plast, med munnen helt öppen och rund som på en uppblåsbar docka. Hennes ögon har ditmålade ögonfransar.

Jesusbilderna. Snygg-Jesus i olika moderna miljöer. Mitt i New York-gatugänget. I lägenhetsköket, allt i stilistiskt uppställda tablåer. Stillastående frusna poser. I köket ligger Maria Magdalena på knä på golvet och tvättar Jesus fötter i en plastbalja, hennes ansikte är helt vått av tårar och hon har en mycket liten, röd outfit på sig. Jag får inte alls känsklan av bot och bättring, jag får känslan av underkastelse. Jag är ju inte katolik så jag kanske inte bara förstår?

Jag tror att det här är effektsökeri och pornografi. Låt vara för det men kalla det inte genialisk konst, för det är det inte. Har ni aldrig sett något liknande? Kolla lite på Pierre et Gilles. Bögmys men utan så himla mycket kvinnoförakt.

Göran Stangertz i mitt hjärta

Neeeej! Göran Stangertz! Han som spelade den där bäbisaktige Jack i filmen och var den som hade rollen som förste älskare i Richard Hoberts syndiga, underbart töntiga men ändå fina äppelfilmer.

Och sen, hur vi byggde upp respekten efter det, Göran... Du jobbade som teaterchef och fick ett finare skimmer. Jag förstod att du var en man att älska, en kulturälskare, en konstnärlig ledare. EN RIKTIG MÄNNISKA. En riktigt fin man. Du gjorde viktiga saker och var regissör. Då var det bra mellan oss.

Jag önskar att jag fick träffat dig i livet. Nu finns den chansen inte mer. Men du, om du tror på livetefterdetta, eller om vi låtsas att vi gör det för att det känns fint, ses vi på andra sidan då?

Väntar du vid busshållplatsen i himmelrikets Glädjekälla med en flaska äppelchampagne, knyter du en bandana runt ditt lår och låter det vara nittital och så är jag din Catti/Camilla Lundén och allt är förlåtet och så vandrar vi i väg mot havet i skymningen med rapsfält på båda sidor om oss och sitter på stranden och pratar om Teatern hela natten, håller du om mig sen när det blir lite kallt och lägger din mockajacka om oss båda?

Det är dumt att sno bilder från nätet. Så jag ritade av honom lite snabbt i stället.

En litet faktainlägg om mobbning

Mobbning- ett sätt att kollektivt förklara för en individ att dennes beteende eller person inte accepteras, eftersom denne persons varande/existens/handlingar/utseende/lukt/tal hotar det omsorgsfullt uppbyggda samhället/samvaron människor emellan. Det kan ta sig rent fysiska uttryck som i handgemäng, knuffar eller annat våld (ofta bland barn) såsom i mer subtila gester; ord eller exkluderande handlingar (vuxna). Alla kan utföra mobbning och det kan vara till gagn om man känner att det är nödvändigt för att a) rädda sig själv från mobbning samt öka sin egna status eller b) för att förtrycka en person som stör den givna hierarkin.

Alla kan redan som barn använda mobbning och alla kan utsättas för den. Mobbning kan vara riktad åt alla håll; vuxen mot barn, barn mot vuxna, i grupp, mellan enskilda individer samt mellan vuxna. Den går över alla kön-, status-,ekonomi- och åldersgränser och kan förekomma mycket länge utan att någon märker det, och kan till slut leda till döden.

En mobbad person kan vända situationen och bli en mobbare själv och på så sätt hamna överst i hierarkin igen, till de mest förekommande metoderna för detta är att skaffa sig värdefulla och åtråvärda föremål, sexpartners eller vapen och på det sättet förvirra motståndarna och ta makten vid ett obevakat ögonblick genom att vända mobbningen mot den tidigare förtryckaren.

Goda handlingar- ett energikrävande sätt att skaffa sig fördelar. Långvariga investeringar brukar ge småskalig återkastning, dock under lång tid. Mycket litteratur om ämnet kan hittas i de flesta religiösa basskrifter, ofta förtäckta under sedelärande anekdoter och fabler, komplicerade med svåra ord och åldrigt språkbruk.

Trots att det finns betydligt tydligare (för att inte säga roligare) och snabbare sätt att vinna fördelar har goda handlingar fortfarande en liten skara anhängare i de flesta samhällen. Fördelarna sägs vara fler än nackdelarna men läran har många avhoppare. Det kan vara problematiskt att utföra detta i dagens samhälle, många anser att det hör hemma i forntiden och att vi inte har tid och behov av det längre, då det både är ett rejält uthållighetstest psykiskt och ett emotionellt kostsamt och energikrävande projekt.

Mycket talar för att man generellt vill tillämpa goda handlingar i vårt samhälle men ofta är detta enbart så kallat ”tomt prat” och ett ganska urvattnad predikan till vinning för den enskilde budbäraren som då vinner anseende och respekt för sitt vackra uttalande.

Om man till äventyrs vill prova att utföra goda handlingar bör man ta med i beräkningen att man riskerar att frysas ut från sin tidigare gemenskap, sjunker i statusvärde och får under en odefinierad tidsperiod finna sig i ett allmänt osäkert flytande mellan statusgrupper utan säkert tillträde i någon av grupperingarna man tidigare varit medlem i. Det kan även leda till mobbning innan man uppnår fasen då de goda handlingarna betalar tillbaka.

Även stenar växer

Jag sänker garden

och skruvar upp musiken

Man gör det man måste

finns ingen mer tid för sorg

Alla måste läka snabbt

annars är du djurisk, dålig

Även stenar växer

har jag hört

men långsamt, noggrant

som om stoiskt

Har inte bråttom som vi

Köttdelar ligger klara nu

Han har styckat hela

och blodet ligger i en spann

Finns inget jag kan göra

än att acceptera

Så det är det jag gör

Han har valt väg

och jag släpar efter

på sidan

Har alltid gjort

Försöker vara nöjd

men det är ett arbete

som allt annat

Jag lämnar stan

Tror det ska vara lättare där

Det finns gödsel och det är naturligt

Som han, pappan

Har alltid gjort

Försöker vara nöjd

som allt annat

Promenad i Sorgenfri

Det var på den tiden jag inte ville dö

Blodröda rosor blommar nu

på kraftiga grenar

med törnen som knivar

Jag har en följeslagare nu

ett litet andeväsen

ett irrbloss

Små kyrkor insprängda

bland hyreshus

De talar i telefon

jag skriver i min

De renoverar inte skolgårdar här