Alla dagar alla världar

Hennes bror dog i ett krig

sorgen vällde ut ur hennes ögon

och så över mig

Hela livet gick sönder på samma gång

Inte bara för det där

Utan på alla punkter

De bor i miljonprojekt

men det är vackert där ändå

på vissa ställen

precis som här

det är varken vackrare eller fulare

det är inte det

Också eleganta kvinnor kan bli besvika

mycket

Det finns tokstollar i alla miljöer

även inom EU

alla dagar måste klaras av

i alla världar

Hashtagg bokfest

En mycket fin kväll på bokfestivalen på Kristianstads bibliotek.  Jag läste nya dikter i författarstafetten.
Artikel i Kristianstadsbladet: http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/article1968649/Nonsens-angrepp-och-slapljus.html

Mystiska möten på bibliotek

Bokdagarna i Kristianstad

Jag kommer göra en läsning under bokdagarna i Kristianstad. Det blir något från diktsamlignen Black Well och några nya dikter på svenska, lite nattsvart och lite roligt.
Jag är på scen kl 18.15, fredag 6 september.

Bokdagarna i Kristianstad

Programmet som pdf

Boken Black Well

Tingens egen mystik

Så som hårstrån envisas med att klibba fast vid mat fast allt annat faller av gaffeln på väg mot munnen

Precis så som en mobiltelefon kan glida ur handen in under soffan där den placerar sig platt och omärkligt på en yta av samma färg som sig själv i evig skugga där under

Det afrikanska armbandet kilar in sig på ett oländigt ställe mellan tågsätena

och alla nålar som genast försvinner mot vilket underlag som helst

vägrar göra sig till känna

hur ivrigt jag än söker med händer, ögon, huden så är de likt förbaskat utraderade för min kännedom

En bra kniv slinker ner bakom spisen så den inte syns men finns i allra högsta grad

eftersom den är saknad

De slingriga vägar som dessa vardagliga föremål tar på vägen ner mot det allra yppersta gömstället

Där det bidar sin tid i väntan på att flera timmar dagar eller år senare uppenbara sig igen som om inget hade hänt

Som om den inte orsakat några nervösa utbrott eller irritation på grund av sitt totala frånfälle

Tåg

Alkoholen bränner lite mot torra läppar

och ett fönster –

I varje bryn tittar jägardottern vant efter vilt

på de högsta träden syns brandgul solnedgång

och jag ser henne

– givetvis

står hon där

blickstilla

brandpäls

Silhuetten med de

stora öronen

långa benen

Som hon alltid ser ut

och alltid

så mycket vackrare

än minnet kan klara komma i håg

Titta där så

lila den här himlen är

Bortom trädtoppar

Titta hur dunklet

hur det skymmer nu

Så hög himlen är nu och ljust blå

är den också sedan nattsvart

och Universet öppnar sig i det helt svarta

Universet öppnar sig

i det helt svarta

Det är viktigt att du gillar mina bilder

Augusti 

Nu har jag sett dina barn bada i sjöar, sova på tåg och leka i underbara trädgårdar, jag har sett dem på museum och jag har sett dem i bassänger. Jag har sett deras lycka och deras solbrända ryggar, deras blekta lockar och runda kinder.

Nu är det alltså jag som ska titta på era bilder av er lycka, osorterad och obearbetad. En aggressiv marknadsföring av just er lyckade sommar.

”Ingen reklam tack” vill jag skriva på skylten i mina kanaler, men hade det hjälpt? 

För nu är det jag som ska ta del av era finaste stunder. Finaste. Hjärtan och symboler som övertygar ytterligare om hur mycket jag tycker att ni är fantastiska, att ni har Lyckats Med Era Barn.

Undrar stort

Man undrar; har de roligt?

Är det de gör på bilderna meningsfullt

är det Livet

Man undrar, är de lyckliga så

är det bilden av familjelyckan jag ser?

Svider det senare när hon vänder ryggen till, på kvällen

När han aldrig blir färdig med skjulet, cykeln, staketet

Eller har jag missuppfattat nåt?

Kanske det är de som har svaren på

Alla Frågorna som jag har

Hur man lever Tillsammans

I evigheters evighet

Hur man gör det.

Överglänser lyckan av att hålla söndagsaudiens i den äktenskapliga bädden alla små förtret och den ensamhet som bara kan uppstå i tvåsamhet?

Den varmaste dagen

 

Skator rispar i träden med sina skorrvassa röster och sorlet från lekande barn i sommarvatten. En lekplats i stadens minst bemedlade del. Mitt solljus leker i sanden, ensam först.

Man medlar hårt mellan härdade pojkar. Mellanstora barn utan svenska. Dåligt och fattigt talar de med mig under tvång då de felat grovt nog mot varandra för att jag ska pröva min vuxna auktoritet och stävja slagsmål. Om få år har den mist sin kraft men ännu går det. Hårda toner i familjerna som jag inte förstår mig på. Men också den normala oförställda barnglädjen i pladdret och plasket hörs.

Skatan slutar inte skorra förrens det blivit mörkt och det dröjer dagar som dessa, de allra varmaste vi har. Här vilar och vakar jag i dag: bastmattan under mig, förförsikt syrligt doftande.

Och där sitter hon som en alabasterstod. Orörligt vakande på sin sten. Tygsjoken draperar henne, armarna i kors, uttåkad barnvakt, kvinna något yngre än mig men som alla här ser hon äldre ut, åtminstone är det vad jag tror, vuxenrollen tynger henne. Fötterna är bara och bruna i välanvända sandaler. En mamma bland alla andra här.

Jag på min strandmatta och färgglada picknickpåse i plast och med utspridda böcker och vattenflaskor. 

Här mötas världsdelarna som alabasterbarnen möjligen känner till men inte min bleke. Ännu lyckligt ovetande om politik; miljonprojektområden, integrationspolitik och invandringsfrågor. Och det är gott än så länge.

Några av barnen är milda nog att passa med min goda unge, då leker de fint och hjälpsamt, linbanan är kittet och de turas om och hjälper de mindre, ber om förlåt när olyckan är framme, ärliga och uppriktiga blickar och glädje över att vara barn och att springa nästan naken och fritt en sommardag; ett riktigt Bullerbygäng bestående av en svenne, en amerikansk unge och representanter från persien, nordafrika, balkan samt afrikas horn. Den vanliga blandningen ungefär.

Så kommer förkvällen och det lugnar sig. Jag talar med folk, hör mitt eget språk och det lugnar. Kvinnor i min egen ålder öppnar sig när jag frågar och där det just kom ut fullständigt obegripligt språk stömmar nu malmöitiska. De hjälper mig att hitta fast fast det är som på landet när ingen vet vart nåt är först och sen kommer de på. Inte vana vid vägbeskrivningar och turister. Trötta och solbrända tar vi bussen två hållplatser hem.