O.O.O. Slum. Jag försöker så mycket att se de bra delarna och vara stoisk och lättsam på en gång.
Men när gubbjävlarna som ska ge mej ett nytt fint kylskåp lämnar det ståendes lutande ut i rummet efter att de stått och stönat av tristess när jag insisterar på att dammtorka på platsen där det gamla stått i femton år innan det nya sätts dit så vacklar jag.
Så bestämmer sig grannkärringen att ha sitt högst indiskreta telefongräl på gården utanför tvättstugan... och jag...vacklar. Värdighet. Grace. Darrar på manchetten men bestämmer mig för att pyssla om blommorna jag satt ut i trappen så att vodkastinkande fyllon får det lite hemtrevligt under nattvilan. Okej då hushelvete. Jag fortsätter kampen mot förslumningen. Som jag anser att det moraliska förfallet står för. Ingen bryyyr sig. Ingen städar. Ingen ser om sitt eget hus. Det är svårt men jag måste för min egen skull. Narkomanerna blev så glada när jag städade bort döda buskar förra våren. Det värmde.
Malmö 18 april 2012
Den fick inte plats...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar