söndag 28 oktober 2012

Göran Stangertz i mitt hjärta


Neeeej! Göran Stangertz! Han som spelade den där bäbisaktige Jack i filmen och var den som hade rollen som förste älskare i Richard Hoberts syndiga, underbart töntiga men ändå fina äppelfilmer.
Och sen, hur vi byggde upp respekten efter det, Göran... Du jobbade som teaterchef och fick ett finare skimmer. Jag förstod att du var en man att älska, en kulturälskare, en konstnärlig ledare. EN RIKTIG MÄNNISKA. En riktigt fin man. Du gjorde viktiga saker och var regissör. Då var det bra mellan oss.

Jag önskar att jag fick träffat dig i livet. Nu finns den chansen inte mer. Men du, om du tror på livetefterdetta, eller om vi låtsas att vi gör det för att det känns fint, ses vi på andra sidan då?

Väntar du vid busshållplatsen i himmelrikets Glädjekälla med en flaska äppelchampagne, knyter du en bandana runt ditt lår och låter det vara nittital och så är jag din Catti/Camilla Lundén och allt är förlåtet och så vandrar vi i väg mot havet i skymningen med rapsfält på båda sidor om oss och sitter på stranden och pratar om Teatern hela natten, håller du om mig sen när det blir lite kallt och lägger din mockajacka om oss båda?


Det är dumt att sno bilder från nätet. Så jag ritade av honom lite snabbt i stället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar