Storstadslianer

Jag har börjat fundera på om jag kan skriva nåt som passar till Poetry Slam. Ni får ta del av ett försök:

Jag tänker på vad de säger om min roll
Alltså; vem jag är i förhållande till folk
Vad de säger till mig om hur jag har agerat
vad jag har sagt och vad jag har planerat

Ibland ser vi inte samma sak
Ofta blir jag förvånad, försöker ju va rak...
Vad ser de i mig som inte jag kan?
Jag gör så mycket för att vara sann, sann, sann

Kan det kanske vara så
att det jag, jag som minnts fel?
Om jag minns nåt annat vad minns jag då?
Skulle jag minnas rätt om jag bara var hel

Det viktigaste av allt är att när jag är här, hemma hos mej själv så minns jag tydligt
Vad jag gjort. Vad jag sagt, om det vart syrligt.

Alltid i relation till någon annan. I bland den lille följeslagaren,
han som är min son och bästa vän.
Det är det närmaste mig själv.
Vad han minns vet jag inte än,
han är så ung, det visar sig sen

Men vad jag vet är, att det du sa till mig i kväll,
Allt du anklade mig för under hot och skäll
Det du sa jag hade sagt, lovat, prisat och svurit.
Är inte vad jag minns jag sa så det är klurigt

Att man kan stå i samma rum och tro att man har ett samtal om samma grej
Du tänkte nåt annat till exempel att du ville ha mej.
Jag tänkte på... min son, mitt arbete eller på mina egna inre drakar
på hundvalpar, på ponnysar och på hur gott glass smakar

Jag tänkte heller inte på vad jag sa. Jag bara sa det rätt ut.
Och du hörde vad du ville höra och du blev nöjd till slut
Det trista är att resultaten blev rätt olika
Men det är skönt ett tag att slippa stå och skrika

Nu måste jag lämna dej och sticka
Jag är inte bara mamma jag är oxå en flicka
Jag måste få gå min väg och vara bland allierade kvinnor.
Vara i flocken av andra lejoninnor

Jag måste hänga med folk som inte vill ha något
De som inte anklagar mig för nått brott
mot nån slags hedersetikett
för att jag torkar mig på fel servett

De som öppnar kylen och säger; vad kan vi göra?
och sen lagar pasta med bacon i röra
Och vi äter och dricker vin och röker på
Pratar om livet, kärleken och ser det från en annan nivå

Jag ska tala om hur det ska skötas:
Du måste sluta vilja ha någonting om vi ska kunna mötas
Jag ger inte på beställning, jag ger inte ens på grund av skuld.
Då ger jag ingenting och du kallar mig elak, dum och stum.

Jag kommer att förfulas i din gyllene bur
Det hade väl varit tråkigt eller hur?
Jag kommer bli en krokig och stel varelse när jag tuktats länge nog
Jag få måste gå fritt. Jag är ett vanligt djur som måste ha sin skog.
Och jag parar mig under mina egna skov

Jag är varken bruks eller till slakt .
Jag är ett sällsynt vilt som förökar sig i egen takt
och jag fridlyser mig själv som ett vilt med klövar
som släpper sin spillning på den egna stigen jag strövar

Du kan inte betala för vad jag ska säga heller
Vad jag än tycker eller hur jag ställer
min statusrader förblir grova och min stavning den är dålig
Grammatiken rent av undermålig
Min själ ligger inte på Blocket och du kan inte lajka nåt av det jag säger

Om du tar mej med ut om kvällen
Bjud mej inte med på så fina ställen
Jag kanske får för mig att lämna mitt i maten
Efter att jag och hundarna har slickat rent på faten

Då kallar mina storstadslianer
och jag måste sticka ner på Möllan med mina kumpaner
Jag verkar nog ganska söt men jag bits ganska illa
Jag är rastlös och har svårt att sitta stilla
och inget staket är stadigt nog att stänga inne en myt
Nu är det jag som drar hem till mitt grävlingsgryt.