Tåg

Alkoholen bränner lite mot torra läppar

och ett fönster –

I varje bryn tittar jägardottern vant efter vilt

på de högsta träden syns brandgul solnedgång

och jag ser henne

– givetvis

står hon där

blickstilla

brandpäls

Silhuetten med de

stora öronen

långa benen

Som hon alltid ser ut

och alltid

så mycket vackrare

än minnet kan klara komma i håg

Titta där så

lila den här himlen är

Bortom trädtoppar

Titta hur dunklet

hur det skymmer nu

Så hög himlen är nu och ljust blå

är den också sedan nattsvart

och Universet öppnar sig i det helt svarta

Universet öppnar sig

i det helt svarta