onsdag 8 juni 2011

Smältdegeln, 22 grader i skuggan

En flock somaliska kvinnor i böljande tygsjok rinner ner för gatan. Allvarliga gaseller på asfaltssavannen. På väg mot någonstans som jag inte har en aning om. Vart går såna kvinnor?

De zigenska flickorna är magra som stickor och deras mödrar är feta. Skriker på barn och män med grova, skorrande röster. Rytlejon. Madammer. Babusjkor. Bystiga och blommiga. Svarta traditionella flätan på den runda ryggen. Guldhängen på klassiskt, romskt vis.

Melon? Melon? Glansiga ögon från hörnbutiken där en blev skjuten i fjol. Mitt i gatan stortjuvarnas mötesplats i bilar. Musklerna sväller på jättearmar med svarta tribaler. Blanka rakade huvuden, kåkfarare omkring de fyrtio. Undrar om hela kroppen är blankrakad? Om pungen glänser som huvet?

Flickor eller pojkar, jag kan inte se vilket, örlar gatan fram, två och två. Spelar ingen roll vilket kön, de är i staden och provar ut nya roller att trivas i. Queerteori 40 poäng i Lund.

Fest i en förbipasserande bil. Ögonkontakt och intuition är den enda regeln i trafiken. Snabb på fordonet. Kaffe dricks på gatan mitt i korsningen. Uteservering på smala trottoaren. Hippt häng för de boende.


Vissa familjer jobbar dygnet runt i sina godisaffärer. Barnen är med. Man kan köpa hennafärg och smuggelcigg i samma lilla affär. Godis, frukt, 3-litersflaskor med matolja. Vattenpipor. Gasolbrännare till opiumrökarna. Sumpiga plastbollar och väggtavlor upplysta bakifrån med skenheliga motiv. Koranvers i glitterlim på svart bakgrund. Kitsch.

Fyllona har redan börjat sudda på uteservering fast klockan bara är middag. De sover drömlöst och svettigt i eftermiddag, stinna av öl. Kranarna fylls på. Personalbyte. Matfolket, sen nattfolket.


Vi handlar mat. Tomater för fem kronor kilot. Han som säljer flirtar med ungflickorna, kan ordna fågelmjölk om de vill ha. Kalla handen får han.
En gång var det mej de ropade efter men nu har jag fått yngre tronföljare. Nuförtiden kryssar jag obehindrad mellan grönsaksstånd och kartonger. Soplukten. Måsarna, containern, sopbilens larm. Trafiken från Bergsgatan. Bussar, tutande bilar, röster, surr, brus. Lägger sig runt oss och värmen, gör en en smula omtöcknad och svetten rinner nerför ryggen bakom tröjan. Man får inte klaga. Nyanländ afrikan i täckjacka och gabardin är ute och går.

Gatuförsäljarna vrålar över grönsaksstånden. De låter arga men är inte det. En skrattar, låter den andra jävlas med honom. Okänt språk. Mellanöstern mer förstår jag inte. Han jag köpte persiljan av talade en charmig, bruten franska. Nordafrika gissar man lätt.

Smältdegeln. Här är punkten där allt kokar i hop till den simmiga soppa jag vill smaka varje dag. Den mättar och ger tillfredställelse. Annars tar man falafel, nationalrätten. Sitter på en sliten bänkskiva av plast och trivs. Låter falafellibanesen stirra när jag tar av de röda skorna för att vila och äta. Alla måste få plats. Även han. Även jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar