Barn och mat

Jag har nånting att säga om förhållandet barn och mat. Det kan låta kontroversiellt eftersom det strider mot gängse uppfattning men jag känner mig säker på min sak och funderar på att ge ut en bok riktad till ängsliga föräldrar om ämnet.

Ok, here goes:
Barn behöver inte mat. Om barnet inte uttryckligen ber om mat behöver det inte heller det. Orsak: 1, barn tar upp näring från Universum. Och: 2, barn hittar alltid sin egen föda (till exempel i form av intorkade russin i mattan och chipssmulor mellan soffkuddarna). Detta räcker som födoämnen under många, unga barnaår.

Hundratusentals år av evolution har gett våra barn utomordentliga överlevnadsegenskaper. De är små och söta och väcker lätt vuxnas välvilja, ömhet och beskyddarinstinkt. Detta är en biologisk strategi och en av grundstenarna till att det mänskliga släktet överlevt så mycket svårigheter och numera är härskare över jorden. Lita på ditt barn!
Genom att vädja till omgivningens hjärtan överlever barnen nästan allt. Han får en glass av farmor. Ljuger om att han ätit middag hemma och får ännu en glass av mormor samma dag. Nu har barnet ätit två glassar och är mätt. Hemma ljuger han om att han ätit middag hos mormor eftersom han inte vill ha (eller behöver) middag.

En viktig regel som du alltid bör ha i ditt huvud är: Du skall icke tjata om mat. Du skall icke taga upp ämnet mat vid matbordet. Och du skall icke truga.
Barn har en annan mycket användbar egenskap: de är mycket, mycket smartare än de ser ut. Tjatar du om mat kommar barnet omedelbart lista ut att det här med maten är mammas känsliga punkt. Det blir ett maktmedel. Tjata därför aldrig, aldrig.

Ditt barn kommer fortsätta växa som barn gjort i alla tider trots nödår och trots matvägran. En dag kommer det kanske börja med sport och titta på de stora killarnas konster i skateparken. De inser att de aldrig kommer få så "stora muskler" om de inte äter bra mat. Det är deras egen insikt och den kommer på eget initiativ, osmutsat av föräldraförmyndan. Låtsas förvånad och bete dig som om det är nyheter för dig.
Så börjar barnet äta maten som ska bygga upp hans växande kropp. För tonåringar äter. Om de inte gör det är det nåt allvarligt fel. Antagligen så har du som förälder gjort en Big Deal av mat och ätande hemma och för det får du skylla dej själv. Igen: tjata inte.

Annan tumregel: Städa mindre på golvet. Du vill ju att det ska ligga kvar knapriga, lufttorkade matrester under bordet som din lille teling kan hitta på sina upptäckarfärder. Eget byte smakar alltid bäst. Det är dessutom bevisat att barn blir allergiska av kliniska miljöer.

Låt också barnen äta som de vill och hur de vill. Med händerna och i soffan, spillandes och kladdandes. I bland kommer ni sitta framför varandra vid ett bord och spisa middag, men inte varje gång. Är ditt barn kinkigt med frukosten kan det kanske bara få i sig den enda tugga jordnötssmörmacka framför TV:n. Stör ej.

Jag är Koko, den Allvetande Modern

Han är tunn, han är blek. Men han är glad.