Så märkligt det känns som om Norge är Sverige idag. Är vi så nära? Mediterar över fred. Mediterar mot våldsamma handlingar. Mot hånet, mot oförståndet, mot den som förleds. Mot ormen i paradiset. En strimma olja förorenar hela havet.
Hur kan jag hjälpa? Vad kan jag göra för att hjälpa strömmen emot det onda och trångsynta, mot det som urholkar oss som människor, ödelägger själva konstruktionen som ska bära oss framåt? Det som bryter ner altruism, stora tankar, handlingar... Vill ena världen, vill hitta vägen in i hjärnorna, hjärtanen. Vågen får inte dra med mig. Måste vara stark. Inte hata, inte hata...
Jag ligger under stenen, jag bär hennes rädsla ett tag.
Idag är vibrationerna starka. Stora känslor kräver stor kraft, stora tankar. Lika stark som min rädsla är måste jag vara stark i min visshet om att någon tar hand om mig. Som jag tar hand om dej.
Så bra skrivet, så sent (eller tidigt?) på dygnet. Fint att kunna sätta ord på tankar, skapa en stark text om nåt så gruvligt hemskt att det är ofattbart. Tack för att du delar dina ord.
SvaraRadera/Pia Lindgren