onsdag 24 april 2013

 Jenny K Lundgren
De ogenomträngliga

På gatan
en del som går förbi -
jag tittar efter dem,
så ogenomträngliga
så vansinnigt solida
att ingenting
tycks kunna sippra in
inget!
Allra minst jag såklart

Om möten:
än är jag inte redo
men när jag stigit upp
ur det här lutbadet
och det bildats en liten skorpa
över huden
som sedan ska täckas av
sju tunna hudlager
som sedan ska flagna
i sju omgångar
då har det där skinnet
jag kommer att ha
att vara starkare
än ett vanligt äggskal
och världens audiens
kan bifallas

hur gick det till?
jag trasslade in mig
i strängarna på en basfiol

Ärret har bränt sig ner i armen och lämnat en liten grop
det finns oändligt många formuleringar
men bara en är den rätta

Jag är släkt med mig själv
och sedan finns det en del
jävlar som anser sig vara släkt med mig
och som jag inte tolererar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar