Inskolning

Dilemma. Igenkänningsångest.
Man kom dit. Till gangsterskolan. Insidan ser ut lite som Fameskolan fast utan tonåringar i benvärmare bärandes på cellos. Gammal innerstadsskola.

Barnen fick härja i ett kuddrum sen vart det upprop och indelning i klasser. Som tur var hamnade inte min teling i samma klass som de två kaukasiska muskeltvillingarna Ingolf och Attila. Båda hade redan bruten näsa och kraftiga käkpartier.

Han kom i en annan klass där nittionio procent var dubbelt så stora som han. En liten flicka med en blyg, ung mamma i hijab var mindre. Hon var söt och kommer få spö. Den kinesiska flickans pappa var en ambitiös kycklingpappa. "Relaaax", liksom.

Alla satt andäktiga och väntade på om ens unge skulle kunna svara på uppropet. En unge vägrade öppna munnen och säga sitt namn. Respekt.

Sen var det skolmåltid. Potatisbullar fjäskade de med första gången. De äldre barnen blev rasande eftersom de fick pyttipanna. Dock bröt det inte ut nån riot. De hade väl civilare bland personalen.

Min sons lärarinna var ett blont fläskberg i tjugoårsåldern. Hoppas hon är barnkär. Annars är det kört. Extralärarinnan hade puckelrugg och hiskeliga tänder. Jag pratade nervöst med annan nervös svennepappa om barn och dyslexi. Blev tystade av fläskberget.

Svenneföräldrarna tittar på blatteföräldrarna och drar slutsatser. Blatteföräldrarna stirrade tillbaka lika diskret och försökte svälja sina fördomar. "Det går nog bra". "Det är en bra mix". "Så ser ju samhället ut". HJÄÄÄÄÄLP!

Men, det går nog bra. Alla är ju barn av sin tid. Och vi borde relaxa allihopa. Våra fasor är inte deras.