söndag 15 maj 2011

Jag är nu

Har haft utställning två lördagar i rad. Efter gårkvällens (sista) vernissage och en del partajjande kunde jag lägga mig och sov en lång, djup drömsömn där jag kunde flyga, högt över nöjesfält och höghus. Vaknade mjuk som gelé och äntligen utvilad.

För de sömnlösa är sovandet dyrt. Men nu kom det och drog mej med på drömska äventyr. Jag flög som en superhjälte, var modig, var urholkad i köttet till benen, jag bodde längst upp, i lyx, jag räddade de fattiga och arma, jag slogs för dem. Mina kära var där. Och jag, var i ett kärleksfullt centrum. För den övergivna är kärleken dyr, så dyr. Men nu var jag där. Efter lång stunds slit och ärligt arbete i svett, svett och lite blodvite.

Jag har fått till gång till kärleken. I mig själv, min egen kärlek. Kanske för första gången har jag provat på att älska mig själv. Med bristerna. Men de tar inte över. Det finns jämnvikt. Detta drar med sig fantastiska ting, andras genuina kärlek, till mig! Och jag kan ta den. Hålla den i handen.

Nu när jag även belönats med sömn är jag så tacksam att jag kan gråta. Den som inte saknat sin sömn vet inte hur sorgligt det är. Vad det gör med en. Men det här handlar inte om lidandet. Det handlar om förlösning och om glittrande tacksamhet, om kärlek och kärleken till sig själv. Den jag visste inget om.

Så, till dej som kämpar som jag gjort i så många år, det kommer, det kommer. I fem års tid har jag haft en speciell förestas; att må bra. Jag är där nu. Men lyckan är dyr, så dyr. Tacksamheten skänker glitter och blanka ögon. Nu, nu, nu, jag fångar den nu. Jag är nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar